Arla
Jag tumlar runt i märkliga låtsasvärldar när något plötsligt trasar mina drömmar. Alltid samma sak. Hjärnan är fortfarande i maskopi med berättelserna när jag öppnar ögonen och vrider på nacken.
Du ligger på sidan med ansiktet halvt insjunket i kudden. De mörka fransarna vilar mot huden under ögonen; små pustar av varm luft rullar ut mellan dina läppar.
Bilden av dig tar sig in i mig. Till hjärnan, magen, händerna, pannan, munnen. Allt är rätt. Allt är rätt i världen. Realismen i drömmarna jag nyss tog mig ur bleknar till fragment. Som alltid. Det är du som är verkligheten. Jag fylls av ett nästan barnsligt lyckorus.
Sekunden senare. Minnet kopplas på, söker och levererar. Påminner om vilken dag det är. Om nervositeten såhär två dygn innan nya jobbet. Om husvisningar och lektionsplaneringar. Om glasögonen som bör provas ut. Om plommonen som ruttnar under träden utanför. Om ventilationstekniker och tvivlande grannar. Om flugan som kanske dött instängd i lampan inatt. Om huden som stramar över axlarna efter alldeles för mycket sol i fredags och om blåmärket på höften. Om något dumt jag sade igår.
Idag kopplas till igår och imorgon. Fogar sig i tiden.
Drar mig närmre dig. Du vaknar. Trots att du inte ens öppnat ögonen vet jag att det är så. Du ler. Alltid. Allra först ett leende. Sträcker ut en arm och gör plats. Väntar och låser den sedan runt mig. Justerar dig efter mig. Snart kommer dagen till dig. Snart uppdateras också dina inre filer. Snart påminns du om borden och måsten. Men först ett kort uppehåll i vaknandet.
Älskar de där sekunderna. De allra första. Då vi knappt vet vem vi är än men ändå känner igen varandra.
Förlovning
Idag förlovar vi oss.
Tid
"Nu när jag börjar jobba kommer jag att behöva gå upp jättetidigt"
"Hur tidigt då?"
"Tja. Låt säga att eleverna börjar åtta. Jag bör nog vara där innan dess. Och det tar en timme från dörr till dörr. Jag sticker härifrån vid ... halv sju..."
"Går du upp vid sextiden då?"
Vid sextiden?! Herre jisses. Ibland ser världen så mycket trevligare ut från ett manligt perspektiv.
Att döda en finsmakarfluga
Därför satte jag mig att leta flugdräpartips på nätet. Jag fann inlägg efter inlägg från människor som framgångsrikt dödat flugor med äppelcidervinäger. Konceptet var att hälla en slurk äppelcidervinäger och ett par droppar diskmedel i ett glas och ställa detta i fönsterkarmen ett par dagar. Flugorna dras till vinägern men drunknar i glaset eftersom diskmedlet sabbat ytspänningen. Sagt och gjort, jag sprang iväg, inhandlade en stor flaska och blandade dödsdrinkar.
Och väntade.
På ingenting.
Våra flugor är inte det minsta intresserade av äppelcidervinäger.
Det misslyckade massmordet föll snart i glömska och vi blev istället allt bättre på att fånga flugor med händerna. Kanske hade vi utvecklat denna förmåga ännu mer om det inte varit för ett halvt ignorerat glas rödvin på diskbänken härom dagen. När glaset stått för sig själv en stund uppstod nämligen värsta flugsammankomst i kupan. Det verkade som att flugorna här i huset mycket hellre dricker rödvin än vinäger. Och det kan man ju förstå.
Nu har experimentet gjorts om med rödvin istället för vinäger och resultaten är överväldigande. Bilden här ovan visar bara två lealösa flugkroppar, men då ska man veta att det är dödardag nr plenty. Första natten hällde jag ut säkert tjugo stycken.
För andra som går i flugdödartankar kan jag varmt rekommendera vinfällorna. Ett par saker finns dock att tänka på. Det första är att flugor dör som flugor mest om natten. Ställ fram glaset över dagen: nada. Låt det stå över natten: bingo! Det andra är att ett vinglas lockar fler än bara flugor. Sambor till exempel. Man skulle kunna tro att det räcker med att berätta för sin partner om glasets innehåll, men så behöver alls inte vara fallet. Häll därför helst blandningen i glas som annars sällan används för vindrickande och ställ dem inte på diskbänk eller köksbord utan uppsyn.
Drömmar
Jag har alltid drömt mycket. Särskilt när det händer saker runt mig som jag funderar på. Och då ska man veta att det hänt massor på sistone. Man ska också vet att jag är en sådan som gärna funderar.
Nu har jag alltså fått jobb. Efter att ha läst i fem långa år och sökt jobb i månader har jag äntligen hittat någon som tror att jag har något att bidra med. Någon som vill att jag kommer varje morgon och tänker betala mig för det. Gott så. Fast nu börjar en annan ångest. Det är ju tänkt att jag ska göra något. Där på jobb. Det är lite det som är hela grejen.
Så i natt drömde jag.
Engelsklektion. Jag med pennan i hand vid vita tavlan. Skriver ett ord som vi uppenbarligen talar om: konflikt. Fast på engelska. Jag börjar skriva. Con... Men blir med ens osäker. Stavas konflikt verkligen med c? Visst gör det det? Men varför tvivlar jag då? Suddar snabbt ut. Börjar skriva igen. Kon... Å, nej. Det är definitivt med c. Suddar ut igen. Eleverna skruvar på sig. Conf... Fast skriver jag inte alldeles för smått? Ser eleverna som sitter längst bak? Suddar igen. CONF... Vad sjutton! Varför skriver jag med versaler? Suddar igen. Börjar svettas. Confl... Hur stavas ordet på slutet då? Med e? Knappast va? Fast är jag helt, helt säker? Engelskan kryllar ju av stumma e:n. ...icte. Nej! Absolut inte -e. Suddar igen.
Där någonstans vaknade jag. Konflikt? Kanske en inre sådan.
Och ordet? Conflict. Inget initialt k och inget e på slutet. Helt säkert. Lita på mig.
Jag är ju läraren.
Jobb
Jag har sökt många jobb. Många.
Jag har oroat mig mycket för vad som kommer att hända om jag inte får jobb. Mycket.
Jag har varit på en del intervjuer. Det har jag. Inför varje intervju har jag målat upp ett helt litet liv runt jobbet i fråga: planerar hur jag tar mig dit, hur mina dagar kan komma att se ut, hur jag ska lägga upp undervisningen, vilka elever jag kommer att ha, och så vidare, och så vidare. För varje nej - och de har varit lika många som intervjuerna - har det där låtsaslivet rasat och mitt låtsasjag dött en plågsam död.
I förrgår var jag på ytterligare en intervju. Klädde mig anständigt, åkte tåg, var i tid, svarade på alla frågor och ställde egna. Precis som det brukar vara.
Men sedan var inget som det brukar vara. För igår ringde rektorn från skolan i fråga och sa något jag aldrig hört förut.
"Vi vill gärna att du börjar jobba* hos oss. Vi tror att du passar perfekt in här."
Först trodde jag att jag hört fel. Sedan att det kanske var en busringning. Men det var det inte. Det var det inte. Efter femtielva intervjuer och brustna drömmar fick jag slutligen ett ja. Och det från en skola där jag faktiskt vill jobba. På riktigt. Och jag som var beredd att slå alla som sagt att "det ordnar sig" på näsan.
* Okej, det är "bara" ett vik, men med goda chanser till förlängning. Goda chanser.
Midsommar
Utflykt
Själv har jag alltid avskytt skolutflykter. Avskytt! Alla dessa kanotpaddlingar, skogsvandringar, ryggsäckar, sovsäckar, matsäckar, sittunderlag, regnjackor, termosar, myggbett, inplastade ostsmörgåsar och våningssängar i scoutstugor. Alltid regnade det. Alltid spilldes hälften av saften ut i ryggsäcken. Alltid var den tunna gurkskivan på den inplastade smörgåsen hängig och slapp. Alltid fanns det någon annan som hade godare lunch än jag hade. Alltid skulle det promeneras femtusen mil och aldrig fanns det någonstans att tvätta händerna eller gå på toaletten.
Den värsta skolutflykten någonsin var paddlingen i nian. Var vi paddlade minns jag inte, men det var en seriös utflykt med övernattning och allt. Övernattning i tält! Jag hatar att tälta! HATAR! Vad vi åt minns jag inte men jag sätter mitt liv på att det var korv med bröd och att hälften av korvarna antingen föll genom gallret och förkolnades eller ner i sanden och trampades på. Hur som helst. Vi satte upp de där förbannade tälten och mörkret föll på. Folk plockade fram sina ficklampor och allt skulle vara mysigt. Men utanför drönade killarna omkring och inne i tältet luktade alla fuktiga sovsäckar förråd. Mitt i natten slet någon upp tältpinnarna och skitet rasade ihop. Jag sov inte en minut den natten och längtade bara hem.
Nyexad
Ceremonin i kyrkan var inte särskilt högtidlig. Sedvanlig falsksång av sommarpsalmerna, utdelning av ladokutdrag i fula kuvert och en enkel, röd ros per skalle. Vi var fyra som gick ihop, satt ihop och sedan skingrades i solen utanför kyrkporten. Inte ett öga vått. Antiklimax till max. Tillbaka i Lund gav jag rosen till Linné som slöt den i sin hand. Han gillar ju blommor så det var kanske ingen överraskning.
Det sägs ju att den som ger får mer tillbaka, och precis så skulle det visa sig vara. Hemma väntade en väldoftande överraskning från blomsterbudet. Vilken glädje att bli uppvaktad. Och vilken vacker bukett. Tusen gånger finare än rosen. "Grattis fröken, från mamma". På hedersplats i vardagsrummet. Hurra för mig.
När Andreas sedan hämtade mig satt något på sätet. Ett tjusigt paket med snören och tunnpapper. Inuti den lilla tygpåsen som låg inuti asken som låg inuti den stora tygpåsen som låg inuti pappåsen fanns den här. En fantastisk ring. Som passade perfekt. Låt gå för att den sitter på helt fel hand. Helt Fel Hand. Men ändå. Ändå.
Vem bryr sig om att ceremonin i kyrkan var kass? Vid det här laget är antiklimaxen som bortblåst i alla fall.
Stepstone
Stepstone beskriver sig som Europas ledande rekryteringssida på internet. Det lät ju lovande tyckte jag och lade ner tiden som krävdes för att fylla i alla "vem är du", "vad har du för utbildning" "och arbetslivserfarenhet" "och blablabla"-luckor. Saken är att de flesta rekryteringsförmedlare på nätet är profilerade mot näringslivet. Det ställer till det för en wannabelärare eftersom utbildning och skola knappast står med som val av yrkesinriktning. Men, dra på trissor, det gjorde det på Stepstone. Jag valde alltså - i en meny av fasta alternativ - utbildning, och sedan grundskola och gymnasieskola. Geografiskt område: Skåne län.
Idag fick jag ett email från Stepstone:
------------
Din Jobbagent "Gymnasielärare svenska/engelska" har hittat följande 20 platsannonser, som matchar din sökprofil.
Hays is seeking an expert consultant in video process, based on FPGA
Hays AB - Stockholm
Head of the Department of Research and Innovation at the Norwegian Centre for Integrated Care and Telemedicine (NST)
Nasjonalt senter for Telemedisin - Tromsø
Projektledare inom produktutveckling
Framtiden AB - Eskilstuna
Student som vill arbeta extra som VA-konsult
Framtiden AB - Malmö
Cost Controller
Axellia Pharmaceuticals ApS - København
Nu söker vi dig som är nyutexaminerad redovisningsekonom!
Academic Search Rekrytering & Bemanning - Solna
Café söker layoutare
Allers (Svenska Aller AB) - Stockholm
2nd line support för butikdatasystem inom detaljhandeln
Visma - Norrtälje
1st line support för butikdatasystem inom detaljhandeln
Visma - Norrtälje
Mötesbokare till Djurgården Hockeyklubb
Rekryteringsgruppen Stockholm AB - Stockholm
Regionchef Syd - Tengbom
Retention Group AB - Malmö
Marknadskoordinator
Academic Search Rekrytering & Bemanningsydvästra Skåne
Configuration Management Engineer
Bombardier Transportation Sweden AB - Stockholm
Assisterande kalkylator/controller till Citybanan
ExpanderaMera AB - Stockholm
Arbetsmiljö- och skyddsingenjör till Citybanan
ExpanderaMera AB - Stockholm
Radea söker strukturerad medarbetare till projekt under sommaren
SweSale Rekrytering - Stockholm
Annonsproducent / traffic
LRF Media AB - Stockholm
Account Manager
Michael Page International - Göteborg
HR Assistant, Executive HR, Copenhagen, Danmark
Rederiet A.P. Møller - Copenhagen
Programmerare som vill jobba med nyutveckling
Packsize AB - Enköping
------------
Stepstone, alltså. That's the shit.
Det händer
Det händer att man vaknar och någon sitter på ens bröstkorg. Ingen som syns, men det måste ändå vara så eftersom hela bröstet håller på att rasa in.
Det händer att man söker trettio jobb på en helg men att man inte hört något från någon när flera veckor passerat. Det händer att man tappar tron på sig själv.
Det händer att man ser hela ens framtid omkullkastad eftersom allt man vill ha är beroende av att man börjar jobba. Inget jobb, inga barn, inget liv. Det händer att det är så det känns. Och att tålamodet blir till en sträng som är redo att brista.
Det händer att allt det där man vill uppnå kommer till alla andra. Det händer att man borde vara glad för alla andra men att man istället dör en smula så fort någon annan når dit. Det händer att det är svårt att dela andras glädje. Trots att det är så vänner gör.
Det händer att man känner sig som en Mycket Dålig Människa.
Det händer att man är så uppgiven att man bara vill sätta sig ner och gråta.
Det händer att man sätter sig ner och gråter.
Det händer att den man lever med börjar tröttna på alla gråtattacker och fall, på att samla ihop bitarna när man trillar och krama ihop en till en människa igen.
Det händer att man undrar var alltihop ska sluta.
Middag
Sedan öppnade jag kylen och letade efter något ätbart. Ikväll reder jag mig själv och då är kraven inte så höga. Hittade en bit kall fläskfilé. Kalas, tänkte jag och satte i mig hela biten. Fast först tog jag en bild och skickade till min käresta.
Tror vi struntar i blommorna trots allt.
Känner mig plötsligt väldigt, väldigt oblödig.
Istället för
Eleverna läste, funderade och svarade på en del frågor. En av frågorna handlade om varför människor egentligen har husdjur alls. Vilka behov uppfyller de?
"Det är kul. Istället för fru och barn," tyckte en kille.
Inte en tamagotchi
Gissar på en undulat men hoppas innerligt att jag har fel. Djur i bur är liksom inte min grej. Eller fjädrar i köket.
"Nope. Den är mindre än så."
Slår till med en tamagotchi. Nej igen. Ännu mindre. Thank God. Vem sjutton ger bort en tamagotchi 2009? Finns de ens fortfarande. Men samtidigt. Vad är mindre än en tamagotchi? Och kan prata?
Det visade sig vara den här: en iPod shuffle! En mojäng proppfull med musik men ändå så liten att den typ hade fått plats under tungan. Varför i hela världen man nu skulle vilja lägga den där.
Mmmm. iPod. Så himla mycket bättre än alla undulater och tamagotchis i världen.
Uppsatsen
Himla tur att jag vet bättre.
Annars hade man ju varit riktigt orolig vid det här laget.
Första maj
Dagens goda gärning: hemkörning av bortförd konsumvagn genom halva stan.
Dagens roligaste: demonstrationståg á la fem kommunister.
Dagens vackraste: Lundagård i purkande vårskrud och middagssol.
Dagens skönsång: Lunds vårinsjungande studentsångare.
Dagens stillsammaste tre kvart: bilkö strax efter Glumslöv på väg mot Helsingborg.
Skäll
Och om hur arg man blir, och måste bli, ibland.
- Jag kan inte tänka mig dig arg, säger Andreas. Skulle vilje se dig skälla på någon.
Tänker att det där nog är ett gott betyg på vårt förhållande.
Vad det säger om min lärarroll tar vi en annan dag.
Intervju
- Vad lägger du i begreppet elevinflytande?
- Vad tycker du om grammatik inom svenskämnet? Är det viktigt?
- Asså, är du en sån som gillar att ge mycket läxor och så?
- Vad tycker du att man bör kunna i engelska när man går ut nian?
Nu håller vi tummarna för att jag gjorde ett gott intryck, att jag gav sken av att vara ärlig, flitig, kunnig, engagerad, erfaren, flexibel, lyhörd och intresserad. Och inte minst rolig. För det är det ALLRA viktigaste hos en lärare. I alla fall om man frågar eleverna.
Vilket jag förstås gjorde.
Bara en sån sak.
Pedagogen
Onsdag på förskolan:
"Fröken, fröken! Han kastar sand på mig!"
"Fröken säg till honom! Han förstör mina rymdskepp."
"Jag tänker inte alls äta någon köttfärssås. Och jag vill inte ha någon tomat!"
"Fröken! När får vi gå in?"
Torsdag på gymnasieskolan:
"Åsa, Åsa! Han kastar suddgummin på mig."
"Men oh! Det var ju han som började."
"Jag har inte alls skrivit av. Jag råkade bara tänka på samma sätt som texten."
"Åsa, när slutar vi?"
Förskolan
Tanke ett - vem kom egentligen på idéen att stoppa så här många småbarn i samma rum?
Tanke två - de som jobbar här på heltid förtjänar guld och rosor.
Tanke tre - om jag någonsin får barn hoppas jag att det inte blir tjugofyrlingar.
Over and out.
