Det händer
Det händer att man vaknar och någon sitter på ens bröstkorg. Ingen som syns, men det måste ändå vara så eftersom hela bröstet håller på att rasa in.
Det händer att man söker trettio jobb på en helg men att man inte hört något från någon när flera veckor passerat. Det händer att man tappar tron på sig själv.
Det händer att man ser hela ens framtid omkullkastad eftersom allt man vill ha är beroende av att man börjar jobba. Inget jobb, inga barn, inget liv. Det händer att det är så det känns. Och att tålamodet blir till en sträng som är redo att brista.
Det händer att allt det där man vill uppnå kommer till alla andra. Det händer att man borde vara glad för alla andra men att man istället dör en smula så fort någon annan når dit. Det händer att det är svårt att dela andras glädje. Trots att det är så vänner gör.
Det händer att man känner sig som en Mycket Dålig Människa.
Det händer att man är så uppgiven att man bara vill sätta sig ner och gråta.
Det händer att man sätter sig ner och gråter.
Det händer att den man lever med börjar tröttna på alla gråtattacker och fall, på att samla ihop bitarna när man trillar och krama ihop en till en människa igen.
Det händer att man undrar var alltihop ska sluta.
Jag hoppas allt ordnar sig för dig snart!
Är det någon som förtjänar att få det bästa är det du!
Du är ingen dålig människa, du är en av dem finaste jag vet!
Kram Sara
Jag hoppas allt ordnar sig för dig snart!
Är det någon som förtjänar att få det bästa är det du!
Du är ingen dålig människa, du är en av dem finaste jag vet!
Kram Sara
Tänker på dig Åsa! Skönt att du kan omsätta det i ord ,.,. det kan hjälpa!Finns här för dig! KRAM
Hörru syrran! Det där med jobb ställer till det, det är jobbigt och tråkigt när det inte går som man vill. Och paniken växer när ekonomin svajjar. Men var lite snällare mot dig själv och ha inte riktigt så höga förväntningar..eller vänd på det och ha lite mer tålamod. Du har inte ens gått klart din utbildning än, även om du gör det nu i det närmaste. Vi har alla (de flesta i alla fall) varit i den situationen. Och det finns många som har det mycket värre.
Kämpa på och tappa aldrig glöden! Jobb kommer att ordna sig till slut, det e jag säker på. Det är en klen tröst jag vet, och lätt att säga när man har ett själv. Men man måste vara beredd på att ge det tid, tid och mer tid och att aldrig ge upp och aldrig erkänna sig besegrad. Ju förr man kommer till insikt att det tar tid desto bättre mår man och desto bättre klarar man nederlagen. Även om det är svårt så får man absolut inte tappa självförtroendet. Det är det som kommer ta dig ända fram till slut. Blir det riktigt illa ska man inte vara främmande för att ta i princip vilket jobb som helst för att fixa en inkomst och sedan under tiden fortsätta att söka de jobb man egentligen vill ha.
Jo du, jag har åxå varit där. Det är precis så det känns o det är precis så dåligt man mår.
Det är sant att det går över när man väl får ett jobb. I början kanske inte det man ville ha men ändå en liten bit på vägen.
Upp med hakan o ge inte upp tron på det själv. Det är den som får dej att orka få nej, nej ,nej o nej.
Kram o lycka till, håller alla tummarna för dej.
Det händer...
