Nowadays

Idag införskaffades en spargris. Det gillar vi jag, eftersom det innebär att sambons myntsamling slipper bo i en gammal, dammig plastburk (á la Hemköps skagenröra) bredvid hans säng. Mynt får nämligen inte plats i korthållaren han använder och dumpas därför hemma varje gång kontanter har hanterats.
  

Det finns hundra sätt att söka jobb. Platsbanken känns mest seriös, bäst strukturerad och mest omfattande vad gäller antalet annonser publicerade. Men när femtioelvatusen ansökningar inte lett någonstans är man liksom redo att prova andra vägar. Därför har jag på sistone skapat personliga profiler på den ena rekryteringssidan efter den andra. Sist ut var Stepstone.se.
  
Stepstone beskriver sig som Europas ledande rekryteringssida på internet. Det lät ju lovande tyckte jag och lade ner tiden som krävdes för att fylla i alla "vem är du", "vad har du för utbildning" "och arbetslivserfarenhet" "och blablabla"-luckor. Saken är att de flesta rekryteringsförmedlare på nätet är profilerade mot näringslivet. Det ställer till det för en wannabelärare eftersom utbildning och skola knappast står med som val av yrkesinriktning. Men, dra på trissor, det gjorde det på Stepstone. Jag valde alltså - i en meny av fasta alternativ - utbildning, och sedan grundskola och gymnasieskola. Geografiskt område: Skåne län.

Idag fick jag ett email från Stepstone:

------------

Din Jobbagent "Gymnasielärare svenska/engelska" har hittat följande 20 platsannonser, som matchar din sökprofil.

Projektledare i Eskilstuna, avdelningschef i Tromsø, mötesbokare till Djurgården hockeyklubb, arbetsmiljö- och skyddsingenjör till Citybanan. Jomenvisst. Mitt i prick.

Igår var vi på bröllop, släktens första sedan mina föräldrars på sjuttiotalet. Det var min kusin Sara och hennes Niklas som efter tio år och två barn äntligen kröp till korset.
  
Idag sitter vi och går igenom bilderna - över 500 stycken - och filmsnuttarna Andreas tog med mobilen. Själv hade jag ingen aning om att han filmade. Trodde bara att hade svårt att fokusera med kameran. 
 
För er som inte känner min släkt är det här kanske inte speciellt roligt. Men för oss andra är det hur kul som helst.
  
Bröllopslekar är ju alltid spännande. Trots att brudens mor uppenbarligen tycker det är en dålig idé att Niklas plockar av sig skorna uppskattar vi andra att brudparets ojämlikhet och skiljaktigheter ventileras. Brudparets söner - Alfons och Linus - står för pausmusiken. Andreas står för de högsta skratten.
   
Sångstund á la oskön allsång. Glädjerop från bruden och närbild på hennes kusins hästtänder. Allt avslutas sedan med pusskalas. Bröllop när bröllop är som bäst.
  
Kusinens tal. Hm. Det här med att se sig själv på film är som bekant ingen höjdare, men eftersom jag besitter oändliga mått självdistans bjussar jag så gärna på mig själv ändå.
  
Här kastas brudbuketten och alla giftaslystna flickor flockas. Notera Andreas plötsliga nervositet alldeles i början när det visar sig att "Åsa SKA ju gifta sig." Lyssna också på kommentaren när han uppmanar någon annan att fånga buketten trots att jag håller på att vifta armarna av mig två meter bort. "Gå fram och ta den nu, så räddar du mig," får han ur sig. För den har han en nygjord lårkaka.
  
Och slutligen. Som grädde på moset: kärlek, ljuv musik och bröllopsvals. Naturligtvis.
  
Ett urval av bilderna finns här. Titta på det vackra brudparet, de söta barnen, de glada gästerna, de många höjda glasen och de ännu fler kyssarna. Och se med egna ögon hur läskigt lika prästen och Andreas är! Om det mot all förmodan verkar som att samma personer återkommer på bild efter bild efter bild beror det på att fotografen tycker mer om att pressa avtryckaren än att röra på sig. Varför så många av gästerna väljer att öppna munnen på vid gavel när det fotograferas är dock oklart.

Ska på bröllop ikväll. Eller, tja, genrep. Bröllopsgenrep. Vilket ord. Hur som helst. Tränade på dikterna jag ska läsa och satt och blev lite blödig. Kärlek är ju fantastiskt. Tänkte på vilken tur jag har haft och att jag borde lägga manken till lite oftare för att visa min uppskattning. Kanske skicka världens finaste blommor till honom på jobb. Han är ju ändå alldeles underbar och makalös och generös och allra, allra bäst.

Sedan öppnade jag kylen och letade efter något ätbart. Ikväll reder jag mig själv och då är kraven inte så höga. Hittade en bit kall fläskfilé. Kalas, tänkte jag och satte i mig hela biten. Fast först tog jag en bild och skickade till min käresta.

Man skulle kunna tro att min torftiga middag genererade ömsinta känslor i honom. Men icke. Tillbaka fick jag istället en bild på den fetaste hamburgaren från Tusen & 2, Malmös burgarmecka.

Läste en text med eleverna förra veckan som handlade om en tjej som mest av allt ville ha en hund. I berättelsen kom hon och hennes kompis att diskutera vem de först hade räddat från ett brinnande hus - hunden eller bästa polaren - och om människor alltid är värda mer än djur.

Eleverna läste, funderade och svarade på en del frågor. En av frågorna handlade om varför människor egentligen har husdjur alls. Vilka behov uppfyller de?

"Det är kul. Istället för fru och barn," tyckte en kille.

Såhär ser min kväll ut. Uppsats och rödvin. Uppsatsen kommer - precis som alla tidigare uppsatser - att till slut skrivas. I sista sekund. Med andan och ångesten i halsen. Det är bara just nu det verkar som att den faktiskt aldrig kommer att bli klar.

Himla tur att jag vet bättre.

Annars hade man ju varit riktigt orolig vid det här laget.