Nowadays

Åkte från intervjun i Lund till avslutningen i Kristianstad. Allt är klart nu. Alla kurser examinerade, alla betyg satta. Jag är färdig. Efter fem år är jag klar. Märklig känsla det där.
 
Ceremonin i kyrkan var inte särskilt högtidlig. Sedvanlig falsksång av sommarpsalmerna, utdelning av ladokutdrag i fula kuvert och en enkel, röd ros per skalle. Vi var fyra som gick ihop, satt ihop och sedan skingrades i solen utanför kyrkporten. Inte ett öga vått. Antiklimax till max. Tillbaka i Lund gav jag rosen till Linné som slöt den i sin hand. Han gillar ju blommor så det var kanske ingen överraskning.
   
Det sägs ju att den som ger får mer tillbaka, och precis så skulle det visa sig vara. Hemma väntade en väldoftande överraskning från blomsterbudet. Vilken glädje att bli uppvaktad. Och vilken vacker bukett. Tusen gånger finare än rosen. "Grattis fröken, från mamma". På hedersplats i vardagsrummet. Hurra för mig.
    
När Andreas sedan hämtade mig satt något på sätet. Ett tjusigt paket med snören och tunnpapper. Inuti den lilla tygpåsen som låg inuti asken som låg inuti den stora tygpåsen som låg inuti pappåsen fanns den här. En fantastisk ring. Som passade perfekt. Låt gå för att den sitter på helt fel hand. Helt Fel Hand. Men ändå. Ändå.
 
Vem bryr sig om att ceremonin i kyrkan var kass? Vid det här laget är antiklimaxen som bortblåst i alla fall.