Arg
Damn you, alla tjejer som inte låter era pojkvänner hålla kontakten med sina gamla tjejkompisar. På grund av sådana som er har jag förlorat en av mina bästa vänner.
Körsbär och lägenhet
Alldeles ypperligt tyckte brevbäraren när han såg att vi inte ville ha reklam i inkastet.
Sovrummet
Bara kolla in! Jämför med hur rummet såg ut tidigare och hur det sett ut under arbetets gång. Borta är nu den gräsliga gula färgen och den dumma lilla dörren under snedtaket bakom sängen. Missed by no one. Nu är väggarna nästanvita och golvet lyxigt mörkt i valnöt. Och ännu finare ska det bli. Tänk bort listerna som står mot väggen. De vita ska upp runt dörrarna, de i teak runt vägghyllorna när dessa målats vita.
Som pricken över i:et ska sovrumsdörren sedan spraymålas.
Röd.
Alldeles, illandes röd.
Blod- eller kärleksröd säger jag.
Ferrariröd säger Andreas.
Skillnad av referensramar till trots.
Alldeles, illandes röd.
Kära Bullen
Golv
Längtar tills plankorna ligger sida vid sida istället för på hög.
Det mörka i sovrummet, det ljusa i köket.
Detkommerattblifintnärdetärfärdigt. Detkommerattblifintnärdetärfärdigt.
Djupa andetag
Jag är på gränsen till pedantisk. En sådan som dammsuger varje dag, manglar alla sängkläder, organiserar innehållet i garderoben enligt färg och njuter av att Var Sak Har Sin Plats. Ordning och Reda.
Det gör mig illa lämpad för live-in-renovering.
Illa lämpad.
Detkommerattblifintnärdetärfärdigt. Detkommerattblifintnärdetärfärdigt.
Dagens mantra.
Och då är det ändå inte jag som sliter, som rivit lister och tapet, bräckt upp gammalt golv och hämtat nytt.
IRL
"Menar du att du bjöd hem honom utan att berätta för någon att han skulle komma?!" frågade S och spände ögonen i mig. "Tänk om han varit värsta psycho... Herre gud Åsa! Du känner honom inte! Vad som helst hade kunnat hända. Tänk själv!"
Jag nickade. Förstod vad hon menade. Så klart. Vad som helst kunde ha hänt.
Vad som helst.
Lustigt är det när verkligheten överträffar fantasin. För det har den gjort.
"Hade du kunnat föreställa dig det här när vi träffades?" frågar han i bilen på väg hem från IKEA. "Att vi skulle bo ihop och köpa kök efter ett halvår..."
"Nej", svarar jag. "Knappast."
"Det är mycket jag inte kunnat föreställa mig för ett halvår sedan", tänker jag och kramar handen på mitt lår. "Massor. Blir överväldigad när jag tänker på det. På dig. På oss. På allt jag aldrig kunnat tänka mig. Allt som blev. På allt jag nu tänker mig. Allt som kommer att bli. Hur galet coolt det är att vara mig just nu."
Mattan
"Äntligen en hallmatta", tänker jag. "Vad skönt. Då slipper vi skor på golvet i hallen."
Så tänkte inte Andreas. Uppenbarligen.
Dagens citat
- Paolo Roberto i DN
Tillökning
Gräsligt.
Tänk på rea. Raderna av oönskade plagg. Några hänger snett på hängarna, andra har trillat av. Rutiga klänningar och knähöga stövlar i udda storlekar. Överblivna, oönskade. Ihopsamlade i butikens innersta hörn. Märkta med illröda lappar.
Hjärtsnörp direkt.
"Kom med mig hem", tänker jag och stryker fingret över det rutiga tyget. "Min kärlek är oändlig och jag lovar att älska dig lika högt som alla mina andra klänningar. Det må bli trångt bland galgarna, men i min garderob ska du aldrig hänga snett."
Och så blev det.
Slutet gott. Allting gott.
Av den där Giljoo
Det myckna, II
När augusti började närma sig sitt slut blev det oundvikligt. Att ta beslutet. Det var nervöst. Såklart. Stort. Men vi tog det.
Kvällen innan den siste gick jag bort till poststationen på andra sidan järnvägen. Till lådorna som tömdes sist. Så sent var det. I handen höll jag ett kuvert. Uppsägningen. Av min lägenhet. Jag lyfte på den gula, avlånga luckan. Stack in kuvertet i lådan. Höll fast om hörnet. En sekund. Två. Tre.
Eftertanke.
Innan jag släppte det.
Här är jag nu. De tre uppsägningsmånaderna blev till en. Avklarat är kånkandet av saker från ett hem till ett annat. Avklarad är flytten, städningen, sorterandet och gallrandet. Försäljningen och förkastningen av sådant jag ägde men inte behövde.
Här är vi nu. I en charmig lägenhet under taknocken på ett gult hus. På en lugn gata kantad av plommonträd och full av kelna katter som stryker kring husknutarna. Inte bara gatan är lugn. Utan jag också. Det känns så enkelt. Så rätt. Som att jag hittat hem.
Tänk. Att det löste sig.
Till slut.
Det myckna, I
Vissa berättelser hade kunnat göras hur långa som helst. Så är det med den om Kristianstad Högskolas ovilja att acceptera mina poäng från USA. En berättelse som började en informationskväll på högskolan för flera år sedan då studierektorn snäste av beskrivningen av mina planer.
"Omöjligt", sa han. "Så omöjligt något kan bli."
Alla detaljer kan knappast återges här. Låt mig bara säga att vägen sedan dess varit lång. Mycket lång. Och att tiden sedan jag återkom till högskolan i januari varit kämpig. För den som inte vet hur turerna gått, hur mina papper blivit refuserade och återskickade, hur besluten blivit försenade och hur de som har som jobb att hjälpa vägrat att göra så är det omöjligt att förstå lättnaden nu. För den som inte vet hur läget sett ut de sista månaderna, hur jag till en början förvägrades att börja läsa de kurser jag behöver, hur det som skulle varit klart förra terminen fortfarande låg oavslutat, hur mitt studiemedel stoppades, hur jag fick veta att min examen kanske skulle komma att förskjutas och hur allt till slut brast är det svårt att förstå hur det känns.
Hur det känns att ögna igenom kulumnerna med tillgodoräknade poäng.
Sjutton alltså. Det löste sig.
Till slut.
Yoghurt
Let's say. Om någon inte klarar att ha en liter vaniljyoghurt i kylen utan att äta upp den. Hela. På en gång. Kan man säga att den personen lider av vaniljyoghurtsätstörning då? Och kanske brist på självbehärskning?Fast. Om samma person lärt sig att avstå ifrån att samtidigt äta ett helt paket färska dadlar. Då måste ju detta vara ett bevis på total självbehärskning.
Faktiskt.
Hallen
För den som inte kan få nog av vår renovering - eller söker bildbevis på att jag faktiskt jobbat hårt - finns fler bilder här.
