Ratten
Gick på shoppingrunda i Malmö idag. Åt falafel och tittade på folk. Trist nog hittade jag inte alls det jag egentligen letade efter; Marimekkobutiken hade ett ganska tråkigt utbud vad gällde kläder. Andreas däremot nöjesshoppade.
En låtsasratt.
En låtsasratt.
Lomma Beach
I dag började Andreas semester. Efter halva dagen gått kom jag till följande slutsats: om inte jag håller koll på honom kommer han att spendera hela alltet oklädd i soffan tillsammans med handkontrollen till PS3n. Och så ska vi verkligen inte ha det. Så idag drog jag också igång Project Summer 2009, en plan som syftar till att krama det mesta ur sommaren. Tillsammans. Han och jag. Inte han och kontrollen.
Denna den första dagen på en oändlig sommar åkte vi till Lomma Beach. Vi paxade den fetaste sanddynan och solbadade järnet. Kikade man upp fanns hela havet där; kikade man ner kunde man läsa sin medhavda bok. Sedan kom ett helt gäng högstadieelever och slog sig ner ett badlakan bort varpå det blev stört omöjligt att läsa. Istället köpte vi glass, gungade i takt till mobildiskot bredvid och tjuvlyssnade på tonårssnack. När vi blev varma gick vi ner och kände på vattnet. Jag lekte baddräktsmodell i vattenbrynet och Andreas ställde upp som paparazzi.
På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi vindsurfingssällskapet. Då vaknade en gammal passion i mannen min. Plötsligt bestämdes det att vi nästa gång på stranden ska hyra brädor och rida vågor. Se där. Allt talar för att Project Summer 2009 kommer att bli en succé.
Denna den första dagen på en oändlig sommar åkte vi till Lomma Beach. Vi paxade den fetaste sanddynan och solbadade järnet. Kikade man upp fanns hela havet där; kikade man ner kunde man läsa sin medhavda bok. Sedan kom ett helt gäng högstadieelever och slog sig ner ett badlakan bort varpå det blev stört omöjligt att läsa. Istället köpte vi glass, gungade i takt till mobildiskot bredvid och tjuvlyssnade på tonårssnack. När vi blev varma gick vi ner och kände på vattnet. Jag lekte baddräktsmodell i vattenbrynet och Andreas ställde upp som paparazzi.
På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi vindsurfingssällskapet. Då vaknade en gammal passion i mannen min. Plötsligt bestämdes det att vi nästa gång på stranden ska hyra brädor och rida vågor. Se där. Allt talar för att Project Summer 2009 kommer att bli en succé.
Edenryd
Igår packade vi bilen och åkte på minisemester med Sara och Martin. Vi hamnade på gränsen mot Blekinge, mitt i ett böljande hav av tusenskönor, i en vitknutad stuga vid havet dit Sara har nyckel.
Man kan se det som att jag inte har gjort ett skapandes dugg det senaste dygnet. Eller kan man se det som att jag har gjort en hel massa: till exempel gått på upptäckfärd i en hage, försökt hälsa på korna men gjort mitt bästa för att hålla mig borta från tjuren, tittat på mobilens gps för att komma underfund med var jag egentligen befann mig, vandrat genom stora skogar, gjort mig rolig över campare med husvagn och tomtstaket, snoppat jordgubbar, spelat sällskapsspel, druckit vin, skrattat tills jag fick ont i magen, sovit med den jag älskar i en nittiosäng, vaknat tryckt intill en furupanel, sprungit genom daggvått gräs, oroat mig för fästingar, duschat fort för att inta ta slut på varmvattnet, legat på en filt i solen.
Ser man det så är det inte undra på att jag är helt slut ikväll...
Man kan se det som att jag inte har gjort ett skapandes dugg det senaste dygnet. Eller kan man se det som att jag har gjort en hel massa: till exempel gått på upptäckfärd i en hage, försökt hälsa på korna men gjort mitt bästa för att hålla mig borta från tjuren, tittat på mobilens gps för att komma underfund med var jag egentligen befann mig, vandrat genom stora skogar, gjort mig rolig över campare med husvagn och tomtstaket, snoppat jordgubbar, spelat sällskapsspel, druckit vin, skrattat tills jag fick ont i magen, sovit med den jag älskar i en nittiosäng, vaknat tryckt intill en furupanel, sprungit genom daggvått gräs, oroat mig för fästingar, duschat fort för att inta ta slut på varmvattnet, legat på en filt i solen.
Ser man det så är det inte undra på att jag är helt slut ikväll...
Midsommar
Släkten
Vad gör man en midsommarafton när man vaknar femton timmar tidigare än man förväntar sig att sambon ska masa sig upp?
Lägger upp en släktforskningssida kanske. Och skäms över att man inte känner till sin släkt längre än två generationer tillbaka. Registrerar en webbsida och kommer på alldeles för sent att den prickfria versionen av "släkten Persson" låter ganska brutalt.
Men, men. Titta gärna in i alla fall: www.slaktenpersson.myheritage.com
Lägger upp en släktforskningssida kanske. Och skäms över att man inte känner till sin släkt längre än två generationer tillbaka. Registrerar en webbsida och kommer på alldeles för sent att den prickfria versionen av "släkten Persson" låter ganska brutalt.
Men, men. Titta gärna in i alla fall: www.slaktenpersson.myheritage.com
Utflykt
En av de saker jag bävar mest inför som lärare är skolutflykter och skolresor. Bara tanken på att åka iväg med femtielva tonåringar gör mig hemskt nervöst.
Själv har jag alltid avskytt skolutflykter. Avskytt! Alla dessa kanotpaddlingar, skogsvandringar, ryggsäckar, sovsäckar, matsäckar, sittunderlag, regnjackor, termosar, myggbett, inplastade ostsmörgåsar och våningssängar i scoutstugor. Alltid regnade det. Alltid spilldes hälften av saften ut i ryggsäcken. Alltid var den tunna gurkskivan på den inplastade smörgåsen hängig och slapp. Alltid fanns det någon annan som hade godare lunch än jag hade. Alltid skulle det promeneras femtusen mil och aldrig fanns det någonstans att tvätta händerna eller gå på toaletten.
Den värsta skolutflykten någonsin var paddlingen i nian. Var vi paddlade minns jag inte, men det var en seriös utflykt med övernattning och allt. Övernattning i tält! Jag hatar att tälta! HATAR! Vad vi åt minns jag inte men jag sätter mitt liv på att det var korv med bröd och att hälften av korvarna antingen föll genom gallret och förkolnades eller ner i sanden och trampades på. Hur som helst. Vi satte upp de där förbannade tälten och mörkret föll på. Folk plockade fram sina ficklampor och allt skulle vara mysigt. Men utanför drönade killarna omkring och inne i tältet luktade alla fuktiga sovsäckar förråd. Mitt i natten slet någon upp tältpinnarna och skitet rasade ihop. Jag sov inte en minut den natten och längtade bara hem.
Själv har jag alltid avskytt skolutflykter. Avskytt! Alla dessa kanotpaddlingar, skogsvandringar, ryggsäckar, sovsäckar, matsäckar, sittunderlag, regnjackor, termosar, myggbett, inplastade ostsmörgåsar och våningssängar i scoutstugor. Alltid regnade det. Alltid spilldes hälften av saften ut i ryggsäcken. Alltid var den tunna gurkskivan på den inplastade smörgåsen hängig och slapp. Alltid fanns det någon annan som hade godare lunch än jag hade. Alltid skulle det promeneras femtusen mil och aldrig fanns det någonstans att tvätta händerna eller gå på toaletten.
Den värsta skolutflykten någonsin var paddlingen i nian. Var vi paddlade minns jag inte, men det var en seriös utflykt med övernattning och allt. Övernattning i tält! Jag hatar att tälta! HATAR! Vad vi åt minns jag inte men jag sätter mitt liv på att det var korv med bröd och att hälften av korvarna antingen föll genom gallret och förkolnades eller ner i sanden och trampades på. Hur som helst. Vi satte upp de där förbannade tälten och mörkret föll på. Folk plockade fram sina ficklampor och allt skulle vara mysigt. Men utanför drönade killarna omkring och inne i tältet luktade alla fuktiga sovsäckar förråd. Mitt i natten slet någon upp tältpinnarna och skitet rasade ihop. Jag sov inte en minut den natten och längtade bara hem.
Idag var det dags för den första skolutflykten på mycket länge. Den allra första som lärare. Dock inga övernattningar, inga femtusenmilsvandringar, inga tält och inga scoutstugor. Tack för det. Fyra lärare och lika många bilar på femton elever. Lagom. Bekväm resa ut i bushen, där vi landade mitt i ingenstans och cyklade dressiner. Jag, som realistisk pessimist, var inställd på att det bara skulle vara jobbigt. Men tji fick jag. Vi hade riktigt skoj. Delvis kan det ha att göra med att jag slapp ha med matsäck. Delvis kan det ha att göra med att jag mest satt på åkbrädan. Det ger en viss tillfredställelse att se en sjuttonåring trampa runt sin fröken.
Nyexad
Åkte från intervjun i Lund till avslutningen i Kristianstad. Allt är klart nu. Alla kurser examinerade, alla betyg satta. Jag är färdig. Efter fem år är jag klar. Märklig känsla det där.
Ceremonin i kyrkan var inte särskilt högtidlig. Sedvanlig falsksång av sommarpsalmerna, utdelning av ladokutdrag i fula kuvert och en enkel, röd ros per skalle. Vi var fyra som gick ihop, satt ihop och sedan skingrades i solen utanför kyrkporten. Inte ett öga vått. Antiklimax till max. Tillbaka i Lund gav jag rosen till Linné som slöt den i sin hand. Han gillar ju blommor så det var kanske ingen överraskning.
Det sägs ju att den som ger får mer tillbaka, och precis så skulle det visa sig vara. Hemma väntade en väldoftande överraskning från blomsterbudet. Vilken glädje att bli uppvaktad. Och vilken vacker bukett. Tusen gånger finare än rosen. "Grattis fröken, från mamma". På hedersplats i vardagsrummet. Hurra för mig.
När Andreas sedan hämtade mig satt något på sätet. Ett tjusigt paket med snören och tunnpapper. Inuti den lilla tygpåsen som låg inuti asken som låg inuti den stora tygpåsen som låg inuti pappåsen fanns den här. En fantastisk ring. Som passade perfekt. Låt gå för att den sitter på helt fel hand. Helt Fel Hand. Men ändå. Ändå.
Vem bryr sig om att ceremonin i kyrkan var kass? Vid det här laget är antiklimaxen som bortblåst i alla fall.
Ceremonin i kyrkan var inte särskilt högtidlig. Sedvanlig falsksång av sommarpsalmerna, utdelning av ladokutdrag i fula kuvert och en enkel, röd ros per skalle. Vi var fyra som gick ihop, satt ihop och sedan skingrades i solen utanför kyrkporten. Inte ett öga vått. Antiklimax till max. Tillbaka i Lund gav jag rosen till Linné som slöt den i sin hand. Han gillar ju blommor så det var kanske ingen överraskning.
Det sägs ju att den som ger får mer tillbaka, och precis så skulle det visa sig vara. Hemma väntade en väldoftande överraskning från blomsterbudet. Vilken glädje att bli uppvaktad. Och vilken vacker bukett. Tusen gånger finare än rosen. "Grattis fröken, från mamma". På hedersplats i vardagsrummet. Hurra för mig.
När Andreas sedan hämtade mig satt något på sätet. Ett tjusigt paket med snören och tunnpapper. Inuti den lilla tygpåsen som låg inuti asken som låg inuti den stora tygpåsen som låg inuti pappåsen fanns den här. En fantastisk ring. Som passade perfekt. Låt gå för att den sitter på helt fel hand. Helt Fel Hand. Men ändå. Ändå.
Vem bryr sig om att ceremonin i kyrkan var kass? Vid det här laget är antiklimaxen som bortblåst i alla fall.
Hur allt ledde hit
För åtta år sedan tog jag studenten. Jag jobbade extra på HD/NST, skrev artiklar och flirtade med fotografer. Drömmen var att bli journalist. Men först ville jag se något mer av världen. Komma bort. Därför åkte jag som Au Pair till USA. Tummen upp för det. Men att jobba med bortskämda barn var inte min grej. Min grej var att göra New York, att studsa sönder scenen på Webster Hall tillsammans med Frida och träffa mörka främlingar på dimmiga dansgolv.
För sju år sedan arbetade jag extra på Vattentornets förskola, delade min tid mellan två hem och funderade en massa på vad jag ville göra med mitt liv. Satt i en beige soffa i ett litet vardagsrum i en liten etta och kände hur det kröp i kroppen. Ville att Något Skulle Hända. Pappa var sjuk - to the point of no return - och livet högst märkligt.
För sex år sedan läste jag genusvetenskap i Lund. Var aldrig så radikal som kursen egentligen krävde och tyckte mest att folk var konstiga. Förutom Lina. Särskilt konstig var Emma som påstod att hon inte tänkte skaffa barn innan män kunde amma. Pappa - som hade dött bit för bit under lång tid - var borta på riktigt. Jag åkte till Israel, vandrade runt i evigheten, andades bergsluft, åt persikor direkt från träden och förälskade mig i ett stort äventyr.
För fem år sedan började jag på lärarutbildningen. Solbränd och splittrad. Journalistdrömmen krossades av realisten i mig och läraryrket kändes okej. Pendlade till en början från Landskrona till Kristianstad. När vintern föll på skrev jag mitt första, egna lägenhetskontrakt. En ljus tvåa med nykaklat badrum och grönt kök.
För fyra år sedan läste jag en kvällskurs i sex och samlevnad. Pendlade över Atlanten och spenderade tusen kvällar ensam. Läste litteratur på längden och tvären. Pluggade grammatik och älskade det.
För tre år sedan stångades jag med högskolan om att få läsa en del av utbildningen i USA. Ingen stod på min sida, förutom två enträgna lärare på engelska institutionen. Jobbade extra som personlig assistent. Åt en som var snäll och en som var dum. Drack många koppar te tillsammans med vänner som tvingades lyssna på mitt evinnerliga tvekande. Åkte till amerikanska ambassaden i Stockholm och köade utomhus i snön i flera timmar. Hyrde ut min lägenhet till ett par och en katt.
För två år sedan var jag en international student i landet där borta. Började dricka kaffe och blev stammis på Starbucks och bortabästis med Ann. Jag gjorde en stor flytt mitt i en stor flytt. En termin avklarad i Baltimore. En framför mig i Texas. Där allt var varmt och svettigt. Akademiskt givande, och krävande. Belönas med placering på fina listor. Känslomässigt givande. Och krävande. Ibland på gränsen till kvävande. Interna slitningar. I mig.
För ett år sedan togs stora beslut. Sådant som stått på jäsning växte ur bunken. När allt var tomt hamnade jag plötsligt på en dejtingsida på internet. Bara på skoj. Fyllde i en profil. Bara på skoj. Och gjorde en sökning. Bara på skoj. Fick en enda träff. Bara på skoj. Och började prata. Sedan var inget bara på skoj längre. Fast när det blev allvar var allt ändå roligare än någonsin. Klippte lugg.
Nu tar jag examen. Kurs läggs på kurs läggs på kurs och plötsligt är jag behörig. Skriver cv. Listar tiden som Au Pair, resan till Israel, jobben jag haft och kurserna jag läst. Berättar om året i USA och placeringen på fina listor. Inser att det låter ganska bra alltihop. Sammantaget. Hur allt jag gjort lett just hit. Just hit. Och hur allt jag gjort kommer att föra mig vidare.
För sju år sedan arbetade jag extra på Vattentornets förskola, delade min tid mellan två hem och funderade en massa på vad jag ville göra med mitt liv. Satt i en beige soffa i ett litet vardagsrum i en liten etta och kände hur det kröp i kroppen. Ville att Något Skulle Hända. Pappa var sjuk - to the point of no return - och livet högst märkligt.
För sex år sedan läste jag genusvetenskap i Lund. Var aldrig så radikal som kursen egentligen krävde och tyckte mest att folk var konstiga. Förutom Lina. Särskilt konstig var Emma som påstod att hon inte tänkte skaffa barn innan män kunde amma. Pappa - som hade dött bit för bit under lång tid - var borta på riktigt. Jag åkte till Israel, vandrade runt i evigheten, andades bergsluft, åt persikor direkt från träden och förälskade mig i ett stort äventyr.
För fem år sedan började jag på lärarutbildningen. Solbränd och splittrad. Journalistdrömmen krossades av realisten i mig och läraryrket kändes okej. Pendlade till en början från Landskrona till Kristianstad. När vintern föll på skrev jag mitt första, egna lägenhetskontrakt. En ljus tvåa med nykaklat badrum och grönt kök.
För fyra år sedan läste jag en kvällskurs i sex och samlevnad. Pendlade över Atlanten och spenderade tusen kvällar ensam. Läste litteratur på längden och tvären. Pluggade grammatik och älskade det.
För tre år sedan stångades jag med högskolan om att få läsa en del av utbildningen i USA. Ingen stod på min sida, förutom två enträgna lärare på engelska institutionen. Jobbade extra som personlig assistent. Åt en som var snäll och en som var dum. Drack många koppar te tillsammans med vänner som tvingades lyssna på mitt evinnerliga tvekande. Åkte till amerikanska ambassaden i Stockholm och köade utomhus i snön i flera timmar. Hyrde ut min lägenhet till ett par och en katt.
För två år sedan var jag en international student i landet där borta. Började dricka kaffe och blev stammis på Starbucks och bortabästis med Ann. Jag gjorde en stor flytt mitt i en stor flytt. En termin avklarad i Baltimore. En framför mig i Texas. Där allt var varmt och svettigt. Akademiskt givande, och krävande. Belönas med placering på fina listor. Känslomässigt givande. Och krävande. Ibland på gränsen till kvävande. Interna slitningar. I mig.
För ett år sedan togs stora beslut. Sådant som stått på jäsning växte ur bunken. När allt var tomt hamnade jag plötsligt på en dejtingsida på internet. Bara på skoj. Fyllde i en profil. Bara på skoj. Och gjorde en sökning. Bara på skoj. Fick en enda träff. Bara på skoj. Och började prata. Sedan var inget bara på skoj längre. Fast när det blev allvar var allt ändå roligare än någonsin. Klippte lugg.
Nu tar jag examen. Kurs läggs på kurs läggs på kurs och plötsligt är jag behörig. Skriver cv. Listar tiden som Au Pair, resan till Israel, jobben jag haft och kurserna jag läst. Berättar om året i USA och placeringen på fina listor. Inser att det låter ganska bra alltihop. Sammantaget. Hur allt jag gjort lett just hit. Just hit. Och hur allt jag gjort kommer att föra mig vidare.
