Att tala
Sitter och formulerar instruktionerna för frisör-tvåornas slutuppgift. De vet redan att de ska hålla en muntlig presentation på fem minuter inför klassen, men har inte fått mer ingående information. Jag vet att de är nervösa. Trots att gruppen är liten, trots att de har fin sammanhållning avskyr de att stå inför klassen och tala. Just därför behöver de öva. Men min sympati är överväldigande.
Något unikt med läraryrket är att man har mångårig erfarenhet av att vara den andre, eleven. Jag har också hållit anföranden inför min gymnasieklass. Jag har också varit nervös. Vansinnigt nervös. En morgon för sisådär tio år sedan förberedde jag mig inför en muntlig engelskredovisning. Redovisningar var min stora skräck på den tiden. Jag blev blodröd i ansiktet så fort jag började prata, svettades och tappade tråden. Den här gången hade jag övat flera dagar och kunde texten - om Martin Luther King - utantill. Ändå var jag nervös.
Så nervös att jag drack en halv flaska vin till frukost.
Jag minns inte mycket av redovisningen. Utom att Ingvar stod längst bak i klassrummet med korslagda armar och tittade på. Och att jag efteråt fick en tillsägelse för att jag tuggat tuggummi under hela tiden. Utan att själv märka det. Jag minns också att min bänkgranne sade till mig - då jag satte mig på min plats igen - att andas genom näsan under resten av lektionen. För att dölja lukten.
Nu sitter jag här. Minnena av mig själv spelar i bakhuvudet då jag utformar uppgiften till tjejerna i HV2. Må jag aldrig driva någon att korka upp för att våga tala inför klassen.
Is
Stora Torg, Kristianstad. Måndag morgon.
Någon glömde visst att stänga av vattnet innan han gick för helgen.
Hjälpsamma
Berättade för klassen - elva tjejer i andra ring - igår att min handledare från högskolan skulle komma och sitta med på vår lektion idag.
"Är du nervös?" frågade L.
"Litegrann är jag faktiskt," medgav jag. De nickade förstående.
"Finns det något vi kan göra för att hjälpa dig?" frågade E med huvudet på sned. "Ska vi ställa många frågor?"
"Det får ni gärna göra," svarade jag med ett skratt. "Var flitiga. Ställ många frågor. Uppför er som änglar."
Som på beställning. Allt gick som på räls idag.
Fina, fina ungar.
Huvudsaken
Jag kan ibland komma på mig själv mitt i sommaren med att längta efter vintern. Bitande kyla, tjocka tröjor och glögg. Mumma. En annan sak som är bra med vintern är urvalet av huvudbonader. Skojigt som det är att bylta på sig. Just nu pendlar jag mellan hatt, basker och mössa. Ombyte förnöjer.Hatten är perfekt uppklädda dagar. Lite snofsig och elegant. Passar kalasbra till kappa. Trist nog ger den en liten rand mitt över luggen. Helst om håret är fuktigt då den sätts på. Och det är det oftast.
Baskern passar både jacka och kappa. Lite mindre snofsig men lagom elegant och sådär modernt tantigt. Håller dessutom håret på plats och förhindrar att vänster envisa luggkant lockar sig.
Mössan håller hög mysfaktor i jämförelse. Pösig med häng därbak. Luggen pressas men resten av håret har fritt spelrum. Den är också alldeles originell. Unik och speciellt tillverkad. För Mig. Tänka sig. Snälla Maria har tagit sig tid att designa och hennes snälla mamma att sticka till mig. Omtanken värmer lika mycket inifrån som mössan utifrån. Tack vare er kommer jag att gå varmhuvad genom vintern.
Bring it on, Kung Bore, just bring it on.
Den som jobbar
Under tiden jag sitter och småtjurar över renoveringskaoset, finns det en som jobbar gärnet. Själv tittar jag in då och då, förundras över framstegen han gör (jisses, vad fint det blir!) och tålamodet han har (Goodness Gracious vilken tid och precision som krävs!).
Team work, säger jag bara. Det gyllene nyckeordet.
Köket nu
Mitt i all röra sitter jag. Med nervösa renoveringssyndrom.
Detkommerattblifintnärdetärfärdigt. Detkommerattblifintnärdetärfärdigt.
Hippa Johanna
Johannas möhippa gick som på räls. På ett överfullt tåg, på väg till Helsingborg samlade hon äktenskapsråd från dem som burit sina vigselringar i decennier.
"Gör sånt här då och då", sade en kvinna. "Se till att komma iväg, att göra saker tillsammans."
Johanna antecknade och vände sig till kvinnans make på andra sidan mittgången.
"Se till att rumla runt på vars ett håll, svarade han."
Man måste tydligen inte dela värderingar för att få äktenskapet att fungera.
På Knutpunkten firades lördagen av någon anledning med fotbollsspel a la Lilla Sportspegeln. Sparka boll mot tre hål, ni vet. Som blivande fotbollsfru fick Johanna naturligtvis prova lyckan. Det stod dock snart klart att det inte är hon som står för familjens bollkänsla. Eller som en av instruktörerna sa;
"Du skjuter lika bra som BoIS."
För min del, misstänker jag att blivande äkta paret Malmkvist har bättre tur i kärlek.
Engelskövning
Engelskläraren Camilla skriver: "Visa eleverna ett ämne i taget. Det går ut på att skriva 5 saker om varje ämne, på tid, t.ex. 1 minut. Först arbetar eleverna individuellt och skriver i sina block, sedan jämför de med en kamrat. Om båda skrivit samma får de 1 poäng som lag. Kopiera materialet till OH, gärna i färg."
Klickar fram utkasten till OH.
Intressant. Intressant in deed.
