Nowadays

När jag vaknar är det fortfarande mörkt. Lika mörkt som när jag somnade. Trots att ingen klocka finns inom synhåll vet jag att det är morgon. Och en ny dag. Tar mig ur sängen. Så tyst jag kan. Tassar på tå runt min fotände, förbi hans. Stänger dörren. Ljudlöst. Med ena handen på handtaget, den andra tryckt precis ovanför. Lägger pannan mot karmen och lyssnar efter hans andetag. De är fortfarande lika regelbundna.

Lägenheten är tyst, golven svala. Genom köksfönstren syns de första strimmorna dagsljus. Långsamt ser jag dagen växa fram. Över en kopp te och de första nyheterna. Från mitt köksbord i trädtoppshöjd.

Älskar dem. De första timmarna. Mina alldeles egna. När allt fortfarande sover. Utom jag.

Underbara morgon. Bästa stunden.

Flyttstädning för en ordningsmänniska innebär noggrannaste genomgång av allt. Jobbigt, tråkigt, tidsödande. Men ibland också roligt. Som när man hittar saker man inte sett på länge. Som den här bilden.
   
Året är 1989. Jag är sju och ska inom kort börja skolan. Min bror är nyss fyllda sexton. Vi är på familjesemester i Italien, endagsutflykt till Venedig. Jag älskar tröjan jag har på mig, speciellt de där trådarna som hänger över axlarna. De har glaspärlor längst ut och ibland klickar det till när pärlorna slår emot varandra. Min bror har finaste åttiotals-fluffet och snyggaste pilotbrillorna.
 
Det finns en sorts idoldyrkan som är förbehållen småsystrar med äldre bröder. Jag dyrkade min bror. Ville vara med honom, bli uppmärksammad av honom. Hemma i vardagsrummets hörnsoffa tittade vi ibland på film tillsammans. Det var han som valde filmerna. Nästan alltid sådana med Stallone eller Schwarzenegger. Jag satt tyst och stilla bredvid honom, tyckte ibland att det var småläskigt med allt skjutande, men var mest stolt över att få vara med. 
 
Några år senare skulle jag knycka en teckning från hans skrivbord och ta med till skolan. Det var en skiss över värsta våldsscenen, män som sköt hjärnan ut anda män, blod som sprutade. Jag tyckte att teckningen visade hur cool han var. Min bror. Mycket coolare än killarna i min klass. Därför tog jag med den. Teckningen. Och visade. Killarna var impade. Helt klart. Kollade in alla detaljer, förundrades. Och jag stolt. Mycket. Nöjd med mig själv. Och noggrann. Så klart. Lade tillbaka teckningen på skrivbordet innan han kom hem igen.
 
Min bror. Tuffast i världen. Undrar om han visste hur dyrkad han var.

Spenderat större delen av dagen i goda grannars lag. Gårdsdag i föreningen. Fem timmars effektivt trädgårdsarbete med fikapaus i bersån. Strålande höstsol. Och attans trevligt folk.

Sedan. Målat hallen. För sista gången. Sista gången. Tål att upprepas. Kulören valde sig själv. Innehållet i spannen med vit färg visade sig inte alls vara vit. Bara nästan. Lite vitbeigegrå. We like. Och behöll.

Nu. Trötta. Skönt trötta.

De som bott i den här lägenheten tidigare har haft pippi på färg. När vi flyttade in var hallen solgul och garderobsdörrarna tapetserade i svart tapet med stora, vita prästkragar. Under arbetet med renoveringen av hallen visade det sig att väggarna tidigare varit både röda, lila och lustig aprikosflammiga. Hujeda mig. I skrivande stund är hallen nymålad med kritvit täckfärg och väntar efter torkning på en ny kulör. Uppdatering kommer om vilken.

Så blått, så blått, så blått. Med ofiffig hörnlösning och opassande kökslådor. De kakelplattor som blev över gick för övrigt till att sätta färg på fönsterkarmarna. Så de är blå de med.

1. Att tillgodoräknandet av de kurser jag läste i USA inte ska dra ut på tiden alltför länge till. Det hade varit skoj att kunna ta examen inom rimlig tid. Men vad sjutton. Högskolan har bara jobbat på det sedan april.

2. Att jag ska få mina möbler sålda, allt annat packat och lägenheten städad innan den förste oktober.

3. Att renoveringen här hemma inte ska ta hela vintern.

4. Att det vore lättare att komma underfund med hur de fonetiska tecknen (dvs uttalet) skiljer sig mellan brittisk och amerikansk  engelska. Och att britterna talade som normalt folk.

5. Att det fortsätter att inte regna de morgnar jag cyklar till stationen.

Snart får vi internet på riktigt och då ska jag uppdatera om både plommonvägar, täcktapeter och renoveringsröror. Fram tills dess kommer det inte att uppdateras speciellt ofta här. Tyvärr.

Dock.

I takt med att jag tömmer min gamla läganhet och kämpar för att vara ute vid månadsskiftet söker mina fina möbler nya hem. Jag har inte satt något pris än, inte lagt ut något på Blocket än.

Är det någon av er som vill ha/behöver nåt? Kolla här.

Generös rabatt delas ut till dem jag tycker om.