Utflykt
En av de saker jag bävar mest inför som lärare är skolutflykter och skolresor. Bara tanken på att åka iväg med femtielva tonåringar gör mig hemskt nervöst.
Själv har jag alltid avskytt skolutflykter. Avskytt! Alla dessa kanotpaddlingar, skogsvandringar, ryggsäckar, sovsäckar, matsäckar, sittunderlag, regnjackor, termosar, myggbett, inplastade ostsmörgåsar och våningssängar i scoutstugor. Alltid regnade det. Alltid spilldes hälften av saften ut i ryggsäcken. Alltid var den tunna gurkskivan på den inplastade smörgåsen hängig och slapp. Alltid fanns det någon annan som hade godare lunch än jag hade. Alltid skulle det promeneras femtusen mil och aldrig fanns det någonstans att tvätta händerna eller gå på toaletten.
Den värsta skolutflykten någonsin var paddlingen i nian. Var vi paddlade minns jag inte, men det var en seriös utflykt med övernattning och allt. Övernattning i tält! Jag hatar att tälta! HATAR! Vad vi åt minns jag inte men jag sätter mitt liv på att det var korv med bröd och att hälften av korvarna antingen föll genom gallret och förkolnades eller ner i sanden och trampades på. Hur som helst. Vi satte upp de där förbannade tälten och mörkret föll på. Folk plockade fram sina ficklampor och allt skulle vara mysigt. Men utanför drönade killarna omkring och inne i tältet luktade alla fuktiga sovsäckar förråd. Mitt i natten slet någon upp tältpinnarna och skitet rasade ihop. Jag sov inte en minut den natten och längtade bara hem.
Själv har jag alltid avskytt skolutflykter. Avskytt! Alla dessa kanotpaddlingar, skogsvandringar, ryggsäckar, sovsäckar, matsäckar, sittunderlag, regnjackor, termosar, myggbett, inplastade ostsmörgåsar och våningssängar i scoutstugor. Alltid regnade det. Alltid spilldes hälften av saften ut i ryggsäcken. Alltid var den tunna gurkskivan på den inplastade smörgåsen hängig och slapp. Alltid fanns det någon annan som hade godare lunch än jag hade. Alltid skulle det promeneras femtusen mil och aldrig fanns det någonstans att tvätta händerna eller gå på toaletten.
Den värsta skolutflykten någonsin var paddlingen i nian. Var vi paddlade minns jag inte, men det var en seriös utflykt med övernattning och allt. Övernattning i tält! Jag hatar att tälta! HATAR! Vad vi åt minns jag inte men jag sätter mitt liv på att det var korv med bröd och att hälften av korvarna antingen föll genom gallret och förkolnades eller ner i sanden och trampades på. Hur som helst. Vi satte upp de där förbannade tälten och mörkret föll på. Folk plockade fram sina ficklampor och allt skulle vara mysigt. Men utanför drönade killarna omkring och inne i tältet luktade alla fuktiga sovsäckar förråd. Mitt i natten slet någon upp tältpinnarna och skitet rasade ihop. Jag sov inte en minut den natten och längtade bara hem.
Idag var det dags för den första skolutflykten på mycket länge. Den allra första som lärare. Dock inga övernattningar, inga femtusenmilsvandringar, inga tält och inga scoutstugor. Tack för det. Fyra lärare och lika många bilar på femton elever. Lagom. Bekväm resa ut i bushen, där vi landade mitt i ingenstans och cyklade dressiner. Jag, som realistisk pessimist, var inställd på att det bara skulle vara jobbigt. Men tji fick jag. Vi hade riktigt skoj. Delvis kan det ha att göra med att jag slapp ha med matsäck. Delvis kan det ha att göra med att jag mest satt på åkbrädan. Det ger en viss tillfredställelse att se en sjuttonåring trampa runt sin fröken.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Utflykt som är så kul!
Postat av: Anonym
Fördomar och förutfattade meningar är ett måste i dagens samhälle...
Trackback
