Nowadays

För exakt ett halvår och en dag sedan gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Utan att berätta det för någon. Nervös var jag. Så In I Norden. Och skäll fick jag efteråt. Med råge.
  
"Menar du att du bjöd hem honom utan att berätta för någon att han skulle komma?!" frågade S och spände ögonen i mig. "Tänk om han varit värsta psycho... Herre gud Åsa! Du känner honom inte! Vad som helst hade kunnat hända. Tänk själv!"
    
Jag nickade. Förstod vad hon menade. Så klart. Vad som helst kunde ha hänt.
  
Vad som helst.
   
Lustigt är det när verkligheten överträffar fantasin. För det har den gjort.
  
"Hade du kunnat föreställa dig det här när vi träffades?" frågar han i bilen på väg hem från IKEA. "Att vi skulle bo ihop och köpa kök efter ett halvår..."
  
"Nej", svarar jag. "Knappast."
   
"Det är mycket jag inte kunnat föreställa mig för ett halvår sedan", tänker jag och kramar handen på mitt lår. "Massor. Blir överväldigad när jag tänker på det. På dig. På oss. På allt jag aldrig kunnat tänka mig. Allt som blev. På allt jag nu tänker mig. Allt som kommer att bli. Hur galet coolt det är att vara mig just nu."