Nowadays

Igår var vi på bröllop, släktens första sedan mina föräldrars på sjuttiotalet. Det var min kusin Sara och hennes Niklas som efter tio år och två barn äntligen kröp till korset.
  
Idag sitter vi och går igenom bilderna - över 500 stycken - och filmsnuttarna Andreas tog med mobilen. Själv hade jag ingen aning om att han filmade. Trodde bara att hade svårt att fokusera med kameran. 
 
För er som inte känner min släkt är det här kanske inte speciellt roligt. Men för oss andra är det hur kul som helst.
  
Bröllopslekar är ju alltid spännande. Trots att brudens mor uppenbarligen tycker det är en dålig idé att Niklas plockar av sig skorna uppskattar vi andra att brudparets ojämlikhet och skiljaktigheter ventileras. Brudparets söner - Alfons och Linus - står för pausmusiken. Andreas står för de högsta skratten.
   
Sångstund á la oskön allsång. Glädjerop från bruden och närbild på hennes kusins hästtänder. Allt avslutas sedan med pusskalas. Bröllop när bröllop är som bäst.
  
Kusinens tal. Hm. Det här med att se sig själv på film är som bekant ingen höjdare, men eftersom jag besitter oändliga mått självdistans bjussar jag så gärna på mig själv ändå.
  
Här kastas brudbuketten och alla giftaslystna flickor flockas. Notera Andreas plötsliga nervositet alldeles i början när det visar sig att "Åsa SKA ju gifta sig." Lyssna också på kommentaren när han uppmanar någon annan att fånga buketten trots att jag håller på att vifta armarna av mig två meter bort. "Gå fram och ta den nu, så räddar du mig," får han ur sig. För den har han en nygjord lårkaka.
  
Och slutligen. Som grädde på moset: kärlek, ljuv musik och bröllopsvals. Naturligtvis.
  
Ett urval av bilderna finns här. Titta på det vackra brudparet, de söta barnen, de glada gästerna, de många höjda glasen och de ännu fler kyssarna. Och se med egna ögon hur läskigt lika prästen och Andreas är! Om det mot all förmodan verkar som att samma personer återkommer på bild efter bild efter bild beror det på att fotografen tycker mer om att pressa avtryckaren än att röra på sig. Varför så många av gästerna väljer att öppna munnen på vid gavel när det fotograferas är dock oklart.