Grisar och katter
Idag införskaffades en spargris. Det gillar vi jag, eftersom det innebär att sambons myntsamling slipper bo i en gammal, dammig plastburk (á la Hemköps skagenröra) bredvid hans säng. Mynt får nämligen inte plats i korthållaren han använder och dumpas därför hemma varje gång kontanter har hanterats.
Vi valde såklart den allra finaste: en vit tjockis med grönsvarta krusiduller och silverknorr. Framme vid kassan tog butiksbiträdet fram en liten tygkasse och puttade ner grisen i denna.
Jag: Nu blir det som att köpa grisen i säcken. Haha.
Butiksbiträdet: Haha... Ja, nästanpå. (hon tar upp grisen igen, tittar på oss och ler) Har ni något att stoppa i den?
Jag: Va?
Butiksbiträdet: Ja, man ska aldrig ge bort en spargris utan att stoppa något i den. Det är som med katter.
Jag: Eh... Okej... Fast man ska väl inte stoppa pengar i katter?
Butiksbiträdet: (slutar le, puttar ner grisen i påsen och slår in det vi köpt i kassan) Ni kan kanske fylla den när ni kommer hem istället.
Kommentarer
Postat av: Maria
Typiskt dig att märka ord;) Hon menade nog att man inte skall ge bort katter gratis, utan åtminstone betala 1 krona...annars "bad luck"!!! Hoppas inte ni köpt grisen i säcken i alla fall! Kramis
Postat av: Åsa
Jo, jag förstod väl vad hon menade, men ändå. Lite roligt får man väl ha på andras bekostnad?
Och nej, vi köpte inte grisen i säcken. Inte på det dumma sättet i alla fall. Den blankputsade - och numera blytunga - tjockisen passar perfekt i bokyllan där han fått ett helt eget krypin. Granne med ljusgröna hyllan på ena hållet och Murakamihyllan på andra :-)
Postat av: Maria
Låter hur fint som helst! Jag är också förtjust i söta spargrisar, även om klassikern från banken som jag fick i ettårspresent av morfar, forfarande är bäst!
Trackback
