Min bror och jag
Flyttstädning för en ordningsmänniska innebär noggrannaste genomgång av allt. Jobbigt, tråkigt, tidsödande. Men ibland också roligt. Som när man hittar saker man inte sett på länge. Som den här bilden.
Året är 1989. Jag är sju och ska inom kort börja skolan. Min bror är nyss fyllda sexton. Vi är på familjesemester i Italien, endagsutflykt till Venedig. Jag älskar tröjan jag har på mig, speciellt de där trådarna som hänger över axlarna. De har glaspärlor längst ut och ibland klickar det till när pärlorna slår emot varandra. Min bror har finaste åttiotals-fluffet och snyggaste pilotbrillorna.
Det finns en sorts idoldyrkan som är förbehållen småsystrar med äldre bröder. Jag dyrkade min bror. Ville vara med honom, bli uppmärksammad av honom. Hemma i vardagsrummets hörnsoffa tittade vi ibland på film tillsammans. Det var han som valde filmerna. Nästan alltid sådana med Stallone eller Schwarzenegger. Jag satt tyst och stilla bredvid honom, tyckte ibland att det var småläskigt med allt skjutande, men var mest stolt över att få vara med.
Några år senare skulle jag knycka en teckning från hans skrivbord och ta med till skolan. Det var en skiss över värsta våldsscenen, män som sköt hjärnan ut anda män, blod som sprutade. Jag tyckte att teckningen visade hur cool han var. Min bror. Mycket coolare än killarna i min klass. Därför tog jag med den. Teckningen. Och visade. Killarna var impade. Helt klart. Kollade in alla detaljer, förundrades. Och jag stolt. Mycket. Nöjd med mig själv. Och noggrann. Så klart. Lade tillbaka teckningen på skrivbordet innan han kom hem igen.
Min bror. Tuffast i världen. Undrar om han visste hur dyrkad han var.
Året är 1989. Jag är sju och ska inom kort börja skolan. Min bror är nyss fyllda sexton. Vi är på familjesemester i Italien, endagsutflykt till Venedig. Jag älskar tröjan jag har på mig, speciellt de där trådarna som hänger över axlarna. De har glaspärlor längst ut och ibland klickar det till när pärlorna slår emot varandra. Min bror har finaste åttiotals-fluffet och snyggaste pilotbrillorna.
Det finns en sorts idoldyrkan som är förbehållen småsystrar med äldre bröder. Jag dyrkade min bror. Ville vara med honom, bli uppmärksammad av honom. Hemma i vardagsrummets hörnsoffa tittade vi ibland på film tillsammans. Det var han som valde filmerna. Nästan alltid sådana med Stallone eller Schwarzenegger. Jag satt tyst och stilla bredvid honom, tyckte ibland att det var småläskigt med allt skjutande, men var mest stolt över att få vara med.
Några år senare skulle jag knycka en teckning från hans skrivbord och ta med till skolan. Det var en skiss över värsta våldsscenen, män som sköt hjärnan ut anda män, blod som sprutade. Jag tyckte att teckningen visade hur cool han var. Min bror. Mycket coolare än killarna i min klass. Därför tog jag med den. Teckningen. Och visade. Killarna var impade. Helt klart. Kollade in alla detaljer, förundrades. Och jag stolt. Mycket. Nöjd med mig själv. Och noggrann. Så klart. Lade tillbaka teckningen på skrivbordet innan han kom hem igen.
Min bror. Tuffast i världen. Undrar om han visste hur dyrkad han var.
Kommentarer
Postat av: Bror
Ha ha ha ha ha.... Fy f-n vilket foto. Visst viste jag att du ville vara med, och tursamt nog var åldersskilnaden sådan att du kom undan med att vara liten och söt. Så du fick vara med. Din storasyster fick däremot lida för att hon bara var något år yngre och sågs därför som pinsam och efterhängsam. Hon fick aldrig vara med. Jasså du din skurk, du lånar teckningar i hemlighet..
Postat av: Titti
Så söta ni är! Kram till er båda!Faster
Postat av: Andreas
Schyssta shorts på brorsan. Pastellfärger kommer säkert att bli mode igen... :)
Postat av: Stina
Tjena. Max undrar om det är hemanent Björn använde för han funerar på att ha samma frisyr?
Postat av: Björn
Ha ha ha...tyvärr är det självlockigt.....
Postat av: Maria
You can't do anything else but love the 80's!!
Trackback
