Regnstänka
Hade morgonnyheterna på i bakgrunden och hörde dagens väderprognos. Plötsligt säger metrologen:
"Idag kan det regnstänka i de norra delarna..."
Regnstänka, tänkte jag. Vilket ypperligt ord.
Varje språk är ett levande väsen. Varje språk utvecklas, förnyas, förbättras och omstruktureras beroende på av vem och när det används. Vi är knappt tio miljoner användare av det svenska språket. Gemensamt bidrar vi till att ord och formuleringar föds, byts ut och dör. Som ett enormt samarbete. Ibland jämkande. Det är dynamiken i detta som gör språk så oändligt spännande.
Det finns många sätt att förnya ett språk. I takt med att världen förändras gör språket det också. Gamla ting som inte längre används behöver inte längre benämnas, som velociped eller bicykelryttare. Nya ting som börjar användas eller talas om måste ha namn. Därför uppdateras varje år ordlistor och lexikon med ord som multiresistent, spetskompetens, rättvisemärkning och mediedrev. Genom att studera listor av ord som försvunnit och ord som kommit till lär man sig dessutom en hel massa om vår samhällsutveckling.
Ett annat sätt att förnya ett språk är att ge gamla ord nya betydelser, eller att byta ordklass på dem. Ett exempel på det senare är verbifiering, vanligtvis av substantiv. Man tar helt enkelt ett substantiv (namn på ting) och skapar ett verb (något man gör eller något som händer).
Så blir ficklampa till fickla (att lysa med en ficklampa), blogg till blogga, Google till googla och regnstänk till regnstänka.
Ännu en semantisk lycka är fylld.
Slutligen har jag en alldeles egen favoritverbifiering. Lycka. Som ett verb. Som i "du lyckar mig". Till någon man tycker särskilt mycket om.
"Idag kan det regnstänka i de norra delarna..."
Regnstänka, tänkte jag. Vilket ypperligt ord.
Varje språk är ett levande väsen. Varje språk utvecklas, förnyas, förbättras och omstruktureras beroende på av vem och när det används. Vi är knappt tio miljoner användare av det svenska språket. Gemensamt bidrar vi till att ord och formuleringar föds, byts ut och dör. Som ett enormt samarbete. Ibland jämkande. Det är dynamiken i detta som gör språk så oändligt spännande.
Det finns många sätt att förnya ett språk. I takt med att världen förändras gör språket det också. Gamla ting som inte längre används behöver inte längre benämnas, som velociped eller bicykelryttare. Nya ting som börjar användas eller talas om måste ha namn. Därför uppdateras varje år ordlistor och lexikon med ord som multiresistent, spetskompetens, rättvisemärkning och mediedrev. Genom att studera listor av ord som försvunnit och ord som kommit till lär man sig dessutom en hel massa om vår samhällsutveckling.
Ett annat sätt att förnya ett språk är att ge gamla ord nya betydelser, eller att byta ordklass på dem. Ett exempel på det senare är verbifiering, vanligtvis av substantiv. Man tar helt enkelt ett substantiv (namn på ting) och skapar ett verb (något man gör eller något som händer).
Så blir ficklampa till fickla (att lysa med en ficklampa), blogg till blogga, Google till googla och regnstänk till regnstänka.
Ännu en semantisk lycka är fylld.
Slutligen har jag en alldeles egen favoritverbifiering. Lycka. Som ett verb. Som i "du lyckar mig". Till någon man tycker särskilt mycket om.
Kommentarer
Trackback
