Nowadays

Ord är ungefär som kläder, eller mat. Vi har ett basförråd av ofta enstaviga vardagsord vilka vi använder så ofta att vi knappt ens reflekterar över det. Språkets motsvarighet till kokt medvurst, snabbmakaroner eller vita undertröjor. 
   
      
På andra sidan skalan finns finorden, de som känns alltför konstlade för vardagsbruk. De är ofta såpass ålderdomliga att de inte längre används, hör den akademiska sfären till eller helt enkelt har vanligare synonymer som ersatt dem. En alltför flitig användare av dessa kan lätt tas för en sådan som tror att h*n är något. Gud förbjude. Som att äta vinkokta blåmusslor en tisdagskväll eller att otvunget gå till jobb i mörk kostym.
   
    
Däremellan är spannet enormt och - som man käckt säger om det mesta - endast fantasin sätter gränser. Experimentera. Bäst du vill. För visst kan man bre vasabi på kvällsmackan om man känner för det, eller gå med sina fulsnygga Converse till finbyxor. Följ trender, skapa egna. Sätt personlig prägel på det du äter, klär dig i och säger.
  
Hittade förresten ett nytt ord idag, mitt i slöläsningen av Aftonbladet. Smaltjock. Intressant. Sprang genast och letade upp den där termen jag borde kunna men inte mindes. Oxymoron. En självmotsägelse. Som fulsnygg eller bitterljuv. 
  
Funderar på vad i mat- och klädväg smaltjock motsvarar.