Frisören
Klippte mig idag. Hos min favoritfrisör. Jag tror knappt att han minns mig från en gång till en annan, men jag återkommer till hans lilla, tysta salong varje gång det är dags. Just för att bli klippt av honom. Jag vet inte vad han heter, har ingen aning om vem han egentligen är eller vartifrån han kommer. Och just det gör all skillnad. Han är tyst.
"Har du tid?" frågar jag och låter dörren slå igen bakom mig. Han kollar sin kalender och nickar. Sträcker ut en öppen hand mot en av de svarta snurrstolarna.
Jag sätter mig tillrätta. Drar av hårbandet. Han går runt och samlar på sig sådant han behöver: saxar, kammar, borstar, en sprayflaska med vatten.
"Samma frisyr?" frågar han när han står bakom mig. Jag tittar i spegeln, men inte ens där möter han min blick.
"Ja," svarar jag när han sveper capen om både mig och stolen. "Uppklippt."
Han nickar. Drar fingrarna genom mitt hår. Kollar topparna. Börjar kamma. Sprayar. Hämtar en snurrpall och sätter sig bakom mig. Radion spelar på låg volm. Hör hans andetag. Annars är det tyst. Han delar mitt hår, sätter upp några slingor med klämmor, kammar, måttar, klipper. Tar ner en lock i taget.
Jag blundrar. Njuter av plockandet och pillandet. Funderar på tystnaden. Trivs i den. Känner suset av saxens egg. Ändrar huvudets läge när hans händer ber om det. Håller emot när han skär. Min mobil ringer dovt från väskan på golvet. Undrar vem det är. Hoppas. Men svarar inte.
Han lägger undan saxen. För händerna genom frisyren, underifrån, från nacken och uppåt. Hämtar fön, rundborste, spray. Rullar slingor på borsten, fönar och drar. Sprayar. Tar hjälp av spegeln för att se. Tittar fortfarande inte på mig. När han är nöjd, drar han ett finger längs hårfästet i nacken och för håret åt sidan, knäpper upp capen. Håller upp en handspegel bakom mig. Jag tittar och nickar mitt godkännande. Glider ner från stolen. Plockar upp plånboken. Följer honom bort till kassan. Betalar. Ler. Tackar.
"Ha en bra dag," säger jag innan jag går.
Han nickar.
Älskar dina stories och funderingar. Det kliar i mina skrivarfingrar var gång jag läser ditt härliga språk. Saknar mina dagböcker. Rädd för att börja skriva. Rädd för att inte kunna sluta.
Oh, vilken fin kommentar! Tusen tack. Känns stort att kunna inspirera :-)
Och du. Klart att du ska skriva. Fram med böckerna. Önskar själv att jag var duktigare på att skriva för hand. För vad är mysigare än känslan att bläddra igenom en fullklottrad, handskriven bok?
Frisörbesök är speciella. De är ju, förutom läkare och massörer, i stort sett de enda som faktiskt rör vid dig. Vissa har till och med den goda smaken att ge en bra hårbottensmassage när de tvättar håret. Det är en liten vardagslyx (men kanske inte var dag) att sätta sig i stolen, sluta ögonen, slappna av och låta någon annan jobba med ens kropp ett tag.
Åsa! Jag är så imponerad av ditt skrivande, det är en fröjd att kika in här emellanåt och läsa. Balsam för själen. Om du är kvar i Kristianstad ett litet tag till kanske vi kan träffas och ta en fika, det var ju ett tag sedan vi sågs! Hoppas att det går bra med examensarbete, lycka till!
Kramar Helena
Helena!
Vad roligt att höra från dig!
Vet inte om du scrollar ner hit och ser min kommentar. Men Om du gör det, så hör av dig via email; [email protected]. Klart att vi ska träffas! Jag har ju skrivit klart exa-arbetet nu och har massor av tid :-)
Kram så länge
