Nowadays

Det är mer eller mindre praxis för lärarstudenter att klaga på lärarutbildningen. Ungefär som att ungarna i skolan alltid gnäller på skolmaten. Dock är kritiken sällan helt obefogad. Det serverades faktiskt stundom grön potatis och broskiga köttbitar i matbespisningen. På liknande sätt ifrågasätter jag ofta vem som planerar menyn av det som matas oss lärarstudenter. En hel del av det som tas upp på våra kurser känns ytterst näringsfattigt. Dessutom innebär fokuseringen på obetydligheter att tid tas från annat. Sånt som  rimligen borde varit med.
 
Ett exempel.
 
Nu i sommar ska jag vara riktigt studentig och plugga på heltid. En av kurserna jag ska läsa heter "Att bedöma lärande". Kursen ska drilla mig i att dels förstå skolans betygsystem och betygskriterier, dels att bedöma olika typer av uppgifter utefter dem.
 
"Men," undrar någon. "Varför läser du en sådan kurs under sommaren, du som snart läst fem år på lärarhögskolan?"
 
"Jo," svarar jag. "För att den inte ingår i lärarutbildningen. Faktiskt, vi har inte diskuterat betygsättning alls."