Sommarregn
Åt frukost med Veronica i stan igår. Skvaller och uppdateringar över en buffé av filmjölk med hallonsylt, nybakade bullar, ägg och kaffe. Vilken start på en onsdag.
Gick inom Lilla Torgs frukthandel på väg till föreläsningen. Noterade att priskriget på jordgubbar återigen sänkt literpriset. Suktade med valde bort. Köpte istället det största och finaste äpplet till lunch. Förmiddagssolen sken lovande då jag ledde cykeln över kullerstensgatorna.
Var nästan framme vid högskolan då molnen mobiliserade sig. Det väderprognoserna varnat för i flera dagar var över mig innan jag hann reagera. Regn. Började trampa. För att undkomma.
Men. Samtidigt som jag med huvudet nedsänkt kämpade i en motvind av duggregn överväldigades jag av något annat. Doften. För första gången i år kände jag doften av sommar.
En doft som bar på minnen från långt tillbaka. Sommarkvällar då pappa vattnade i radhusträdgården. Jag som stod bredvid. Ville vara med. Pappa i blå jeans och trätofflor. Som alltid. Jag i alltför stor t-shirt och barfota.
Plötsligt störde regnet mig inte längre.
"Hej pappa," mimade jag. "Var du än är finns du kvar. I dofter och minnen. I sommarregn."
"Och om du kan," lade jag till, "snälla, gör så att regnet får jordgubbarna att vara till långt efter midsommar."
Gick inom Lilla Torgs frukthandel på väg till föreläsningen. Noterade att priskriget på jordgubbar återigen sänkt literpriset. Suktade med valde bort. Köpte istället det största och finaste äpplet till lunch. Förmiddagssolen sken lovande då jag ledde cykeln över kullerstensgatorna.
Var nästan framme vid högskolan då molnen mobiliserade sig. Det väderprognoserna varnat för i flera dagar var över mig innan jag hann reagera. Regn. Började trampa. För att undkomma.
Men. Samtidigt som jag med huvudet nedsänkt kämpade i en motvind av duggregn överväldigades jag av något annat. Doften. För första gången i år kände jag doften av sommar.
En doft som bar på minnen från långt tillbaka. Sommarkvällar då pappa vattnade i radhusträdgården. Jag som stod bredvid. Ville vara med. Pappa i blå jeans och trätofflor. Som alltid. Jag i alltför stor t-shirt och barfota.
Plötsligt störde regnet mig inte längre.
"Hej pappa," mimade jag. "Var du än är finns du kvar. I dofter och minnen. I sommarregn."
"Och om du kan," lade jag till, "snälla, gör så att regnet får jordgubbarna att vara till långt efter midsommar."
Kommentarer
Postat av: caroline
Så fint skrivet åsa, tack för att du delar med dig av dina innersta tankar. Du berör verkligen.
Kram c
Postat av: Mon
well because I always intersted in what you write I use google translator to get an idea of what you are writing. I think the smell brings memories all the time. I have a particular smell which remainds me of my mom.
Trackback
