Nowadays

Svenska flaggans dag är egentligen en lustig företeelse, en dag då vi svenskar lider mindervärdeskomplex och självkritiskt jämför oss med norrmän och amerikaner. Dock oftast utan att erkänna den fundamentala skillnaden mellan en nationaldag och en självständighetsdag.
  
"Vi borde fira mer som de", säger vi bestämt. "En släng nationalism skulle ju inte vara fel. För oss svenskar. Vifta med flaggor. Sjunga och så. Nu när det är helgdag och allt."
 
Tittar på ett klipp från DN.se. En reporter springer stan runt och frågar folk ifall de ska göra något speciellt för att uppmärksamma Nationaldagen. Unga som gamla drar på smilbanden men skakar på huvudet. Fira? Nja, inte riktigt.
  
"Vi kanske sätter en flagga på bordet när vi fikar", säger en dam som för att ursäkta sig.

Ingen vidare entusiasm.

Inte förrän reportern springer på ett utlänskt par utanför en livsmedelsaffär. De nickar ivrigt och ler stort som svar på frågan.

"Javisst. Mycket viktig dag!" utbrister de. "Vi firar precis som alla andra svenskar."