Möhippa
Om två veckor gifter sig min vackra barndomsvän Jill med sin Johan. Igår var det dags för möhippan - den som Jill väntat på, längtat efter och stundtals varit orolig inte skulle bli av. Men visst blev den det. Brudtärna och möhippegeneral Nina hade planerat en helt makalös dag. Jills hemliga önskningar blev med råge uppfyllda och när hon trodde att det mesta var avklarat fick hon dessutom sitt livs överraskning.
"Då blir det inte av den här helgen heller, tänkte jag."
By the way. Köket var faktiskt nymålat, dagen till ära.
Efter en lång och god champagnefrukost förvandlade stylist Rossling Jill till en gammal favvo: Mimmi i Tre Kronor.
Sedan bar det iväg ut på stan där Jill bland annat samlade tvättlappar, ...
... delade ut röda pussmunnar ...
... och sjöng för en glad man - och gammal dansräv - på Rådhustorget. Varje steg dokumenterades av möhippans egen proffsfotograf, Sebastian.
Bilderna från vår talangfulla danslektion och uppvisning i Helsingborg blev inte bra nog och efter att den här gruppbilden togs framför Västanvinden har jag knappt några fler. Tur är kanske det ...
Owlish
"Do not want things so badly you get them bad."
Worth considering.
9646
Just for your information.
Semesterkupp
"Vem vill du träffa?" frågar hon, som om jag borde kunna avdelningens hela stab på mina fem. Strax därefter svarar hon i mitt ställe. "Det är nog bra om du träffar samma läkare du har haft tidigare."
"Det gör jag gärna," säger jag. "Hon var trevlig."
"Mmm, då ska vi titta efter när hon har en tid öppen," mumlar sköterskan. "Jag tror nämligen att hon är på semester just nu."
Det blir tyst en stund. Jag antar att det bläddras i avdelningens kalender.
"Ojdå," säger hon plötsligt. "Det dröjer till jättelångt ner innan hon är tillbaka. Ända till augusti."
"Hm," svarar jag och tänker högt. "Det är kanske att vänta lite väl länge."
"Ja, minsann," svarar sköterskan irriterat. "Det syns att hon är schemaläggare på det här stället. Hon har lagt all sin egen semester sammanhängande. Hon har gjort en sådan där kupp. Semesterkupp."
Uppåtjack
Spenderade halva dagen i stan tillsammans med M igår. Drack italienskt kaffe, åt jordgubbar och fönstershoppade mobiltelefoner. Försökte som vanligt lösa livets och kärlekens stora gåtor. Kom som vanligt ingenvart. Satt vid en halvtömd fontän i Tivoliparken och tittade på fula människor. Såg jultomten cykla förbi. Mötte en kvinna i burka.
Loggade in idag och fick ett meddelande.
"Tack som fasen för igår. Av nån anledning blir jag alltid på bra humör när jag träffar dig nuförtiden... När jag grubblar med dig så växer jag nog några centimeter i själen eller nåt sånt."
Vänner alltså.
Bästa uppåtjacket.
Konstigast idag
! ! !
Alternativ ett - en gäst med halvkonstig humor har placerat dem där utan att jag märkt det.
Alternativ två - jag har inte dammsugit bakom/under soffan sedan jag åter tog lägenheten i besiktning (efter att hyrt ut den halvt möblerad till L&A+katt) i januari.
Jag tror på ettan :-)
Bättre förr
Vaknade långt innan jag var tvungen att gå upp, i ett rum som badade i solljus. Strök försiktigt fingertopparna över armen bredvid mig. Ingen reaktion. Rullade över den och somnade om på en sovvarm axel, till ljudet av rasslande trädkronor och hans lugna andetag.
En stund senare. Kaffe, frukost, godmorgonpussar.
För- och eftermiddagen. Inte alls lika roliga.
Timmar av föreläsning. En osäker doktorand tog livet av ett ämne som borde ha fängslat. Träsmak på första raden. Nickade till gång på gång. Ute lika grått. En halvsolig junidag blev en helregnig dito.
Hemma nu. Trött, avig och ensam. Utsikterna för godeftermiddagspussar är lika med noll. Dessutom är mjölken slut och jag har fått sjuhundrafemti finnar på hakan. Stora nog att synas från månen.
Midsummer Special
Shoppingrundan avslutades i matbutiken, något som alltid finns på IKEA-varuhus utomlands. Enligt stora planscher delades det ut "Traditional Swedish Midsummer Food," ett löfte som fick min mun att vattnas och hoppas på jordgubbar, senapsill, nypotatis och gräslök.
Jag banade väg genom havet av amerikaner, fram till ett bord där jag räcktes en liten papperstallrik och plastsked.
"Here you go, Mam. Happy Midsummer."
Jag såg ner på skapelsen, en kombination jag aldrig tidigare sett. Föreningen av två svenskheter. Ingendera jag någonsin ätit på midsommar.
Ett ballerinakex i vaniljsås.
Glad Midsommar
Sverige, Sverige. Älskade land.
Vi skålar för en midsommar till, färsk potatis och sill.
Som om tiden stått still.
Kungen
Jag har bett om bildbevis ända sedan Andreas skickade sms från Anderstorp för några veckor sedan.
"Jag har träffat knugen :-)"
Inget man bara kan slänga ur sig sådär, liksom. Dessutom växte historien snart. Med handslag, småprat och överräckande av en glasplankett.
Hem kom han och jag fick se alla de andra bilderna. På bilar, bilar, bilar, racerförare, bilar, bilar, bilar, Per Gessle, Mikael Persbrandt, bilar, bilar bilar, öldrickande och tältresande funktionärer. Och så fler bilar och ännu fler bilar. Dock ingen kung.
"Jag tog den ju inte själv. Finns inte i min kamera," var svaret.
Män...
Idag, då så lång tid passerat att jag nästan glömt berättelsen, kom det. Beviset. Kolla, kolla. Coolaste funktionären på The Ronnie Peterson Historic Grand Prix överräcker - på eget initiativ - en glasplakett till Carl XVI Gustav!
Undrar om kungen också har ställt sin på hederplats i vardagsrummet. Kanske.
Skånetrafiken
Dreams and Nightmares
Alfons, my cousin's oldest son, turns four this weekend, and since I got specific clarifications with my invitation, I dear not show up without a gift. Both Alfons and his brother are crazy about animals, and these days their dreams go way beyond extending the plastic collection. For his birthday, Alfons wants a pony. A real one. To his favor I must say that he is very humble about the whole thing. He explained to his mom that - since ponies are quite expensive - he is fine with sharing his present with his little brother this time. Sharing. A new phenomenon.
I, however, will bring no ponies to the party. Instead, I got another suggestion. It turns out that Alfons is jealous at a dream catcher his little brother got a while ago. After Alfons had it explained to him what it is - that it comes from the Indian culture and is suppose to catch your bad dreams and nightmares - he definitely wanted his own.
My philosophy: If you can't fulfill their dreams, take away their nightmares.
Och världen rämnade
Någon jag tycker mycket om loggade in.
"Hej, hur är det?" frågade jag. Som alltid.
"Vill du ha det verkliga svaret?" frågade han. Som aldrig.
"Klart," svarade jag. Och tänkte under sekunderna som följde att hoppas, hoppas, hoppas det är något bra.
Det var det inte.
Långt därifrån.
"Min mamma", började han. Och fortsatte. Magsmärtor. Doktorer. Provsvar. Knutor.
FAN, tänkte jag. Helvete. Satan.
Snälla. Snälla. Snälla ödet.
Behandla hans familj bättre än du behandlade min.
Aunthood
Those kids. Melt my heart.
Make me speak like a fool, long for snotty kisses, do anything for a smile.
Or a laugh.
Oh, Their Laughs!
Come bubbling from chubby bellies. Explode and take over.
Love them.
My siblings reincarnated.
Aunthood is the coolest, coolest thing.
And lasts forever.
How sweet of a combo is that?
Ettårskalas
Nybliven ettåring med stolt mamma.
Bästa presenten - en ROSA Bobbycar - fick Thyra av mammas faster.
Ett par centimetrar längre måste benen bli innan Thyra på egen hand kan sätta fart. Tills dess är tutan allra roligast.
Sötaste gästen - med de blåaste ögonen. Kusin Maxx.
Snart, snart, snart kan hon själv. Alla väntar. Än så länge behövs dock gåvagnen.
Kusindop
Världens sötaste Signe - här med far och mor - döptes i lördags, samtidigt som kusin Nelli.
Två nydöpta töser med stolta föräldrar. Max & Stina med Signe. Mia & Uffe med Nelli.
Sommarregn
Gick inom Lilla Torgs frukthandel på väg till föreläsningen. Noterade att priskriget på jordgubbar återigen sänkt literpriset. Suktade med valde bort. Köpte istället det största och finaste äpplet till lunch. Förmiddagssolen sken lovande då jag ledde cykeln över kullerstensgatorna.
Var nästan framme vid högskolan då molnen mobiliserade sig. Det väderprognoserna varnat för i flera dagar var över mig innan jag hann reagera. Regn. Började trampa. För att undkomma.
Men. Samtidigt som jag med huvudet nedsänkt kämpade i en motvind av duggregn överväldigades jag av något annat. Doften. För första gången i år kände jag doften av sommar.
En doft som bar på minnen från långt tillbaka. Sommarkvällar då pappa vattnade i radhusträdgården. Jag som stod bredvid. Ville vara med. Pappa i blå jeans och trätofflor. Som alltid. Jag i alltför stor t-shirt och barfota.
Plötsligt störde regnet mig inte längre.
"Hej pappa," mimade jag. "Var du än är finns du kvar. I dofter och minnen. I sommarregn."
"Och om du kan," lade jag till, "snälla, gör så att regnet får jordgubbarna att vara till långt efter midsommar."
Jenny & Jerry
Det bästa är när avlägsna vänner, som det gått år sedan man sett, kommer hem för en kort visit. Dedikerar en hel eftermiddag åt kaffedrickande på en blåsig uteservering. Att inse att tiden som gått inte haft någon inverkan på personerna. Eller på vänskapen.
Spökvatten
En kompis till mig berättade att hennes flicka kommit hem och pratat om hur det dracks spökvatten till lunchen på dagis. Efter att ha kollat med personalen visade det sig att förskolans besparingskrav nu nått mejeriprodukterna. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med mjölk för att ge barnen vars ett glas till lunch.
Personalens lösning var att trixa till det och istället låta barnen dricka spökvatten.
I ett glas med vatten hälls ett par droppar mjölk. Då den vita skvätten dansar ner i glaset, ser det ut som ett spöke.
"Så får de i alla fall i sig lite nyttigheter", sa en av förskolelärarna.
Kusligt.
Nationaldagen
"Vi borde fira mer som de", säger vi bestämt. "En släng nationalism skulle ju inte vara fel. För oss svenskar. Vifta med flaggor. Sjunga och så. Nu när det är helgdag och allt."
Tittar på ett klipp från DN.se. En reporter springer stan runt och frågar folk ifall de ska göra något speciellt för att uppmärksamma Nationaldagen. Unga som gamla drar på smilbanden men skakar på huvudet. Fira? Nja, inte riktigt.
"Vi kanske sätter en flagga på bordet när vi fikar", säger en dam som för att ursäkta sig.
Ingen vidare entusiasm.
Inte förrän reportern springer på ett utlänskt par utanför en livsmedelsaffär. De nickar ivrigt och ler stort som svar på frågan.
"Javisst. Mycket viktig dag!" utbrister de. "Vi firar precis som alla andra svenskar."
Evighet
Träffade M på stan igår. Drack latte, åt glass och kisade mot solen. Runt oss böljade ett hav av finklädda halvvuxna i mössor med mjuka, snövita kullar. Glädje. Blommor. Sång och champagne. Björkade bilar. Plakat.
Det känns som en evighet sedan jag var där.
Hörde mitt namn ropas och vände mig om. En kompis jag inte sett på länge kom fram. Förvåning, leenden och kramar. Korta uppdateringar. Jag berättade om saker som tagit slut. Hon om saker som börjat. Guldband runt fingret. Putande mage. Stolthet. Förväntan. Lycka.
Det känns som en evighet tills jag kommer att vara där.
Hybridstycken
Så sitter jag där. Mitt emot opponenterna. Två blivande förskollärare med min uppsats emellan sig. Jag har redan dömt ut deras lämplighet men håller god min. De har gett en usel sammanfattning. Publiken har skruvat på sig otaliga gånger och examinatorn kvävt ett par gäspningar.
Då sägs det konstigaste.
Den ena opponenten bläddrar i papperna framför sig, sätter fingret på en av sina anteckningar och nickar mot sin medopponent innan hon tittar upp på mig.
"Så har vi det här med styckeindelningen", säger hon med en självsäkerhet som med ens stör mig.
"Jasså", säger jag frågande.
"Ja, den är ju lite fel", hävdar hon leende och lägger huvudet på sned.
Jag känner mina ögonbryn dra ihop sig.
"Nej, det är den inte", säger jag.
"Jo, alltså. Den är lite konstig. Du har fel mellanrum mellan styckena. Om du tittar så förstår du nog."
Jag tittar ner i en uppsats som visserligen skulle kunna förbättras på otaliga sätt men där styckeindelningen är oklanderlig.
"Nej", säger jag och tittar upp mot henne igen. "Jag förstår faktiskt inte alls".
Hon tvekar en sekund innan hon fortsätter.
"Jo, det är kanske svårt att se såhär men du har hybridstycken".
Tyst förbannar jag högskolans bestämmelser om uppsatsseminarium och funderar över vad god kotym är då man blir felaktigt anklagad.
"Då tror jag inte att du vet vad hybridstycken är för något", säger jag lugnt. "Det finns två sätt att markera stycken. Antingen med indrag eller med blankrad. Jag har valt det senare. Hybridstycke blir det då du inte markerar ett nytt stycke alls. Men det har jag alltså gjort. Genomgående."
Hon gestikulerar med händerna som för att hitta de ord hon söker.
"Det syns lättare på datorn", säger hon efter en stund. "Du kan ju se över det senare."
"Det tror jag inte alls att det gör," svarar jag. "Jag måste säga att jag fortfarande inte förstår vad ni menar".
Men hon ger inget svar.
"Då går vi vidare," säger hon istället.
"Ja, snälla", tänker jag. "Låt oss forstsätta dessa charader."
Mraz
...
I'll be giving it my bestest."
Midnight and I listen to Jason Mraz.
Hängmattan
I hängmattan på en solig balkong.
Jag har haft det sämre.
Viggo
Två tredjedelar av familjen Strandberg,Caroline med store, lille Viggo,
poserade i Helsingborgs Dagblad idag.
drack kaffe, svallrade
och snusade babysötma.
Så glad att jag har er.
