Nowadays

I onsdags packade vi bilen och gav oss av västerut. Jag var kartläsare, vilket är ett ganska angenämt göra om vägen man ska följa är den samma från början till slut. Först åt vi lunch i Odense. Andreas spillde choklad på sina shorts och köpte ett par nya. Sedan såg vi en människa som hade svimmat av värmen. Därefter styrde vi vidare mot Jylland.


Utanför Århus hittade vi Malling Kro, där det stod vinflaskor i varje hörn. Vi checkade in och gick sedan tvärs över gatan till järnvägsstationen för att åka in till centrum. På stationen fick man trycka på en knapp på väggen för att nästa tåg skulle stanna. Andreas läste turistbibeln och blev vän med en katt.


I Århus var det fint. På gågatan som löpte från stationen pågick en utställning med lustiga, engelska skyltar från hela världen. En var lite som en uppmaning... Sedan hittade vi en mysig, liten restaurang där allt var så flott och maten så god att ingen kom på tanken att fotografera. Bara när Andreas gick på toaletten och tyckte att det var fräsigt med citroner i pissoaren blev det en bild. Fyra rätter och lika många glas vin senare stapplade vi ut på kullerstensgatorna igen. Då hittade vi en gränd som var så smal att man med lätthet kunde klättra upp på väggarna. Och så gjorde vi det.


Dagen efter var det någon som vaknade tidigare än någon annan. Den som vaknade tidigast hade ett himla sjå att väcka den som fortfarande sov. Slutligen gick det och vi åt dansk hotellfrukost: rågbröd, röd salami och nutella. Därefter lämnade vi bygget och körde till Århus Botanisk Have. Där fanns pittoreska broar över bäckar fulla av småfisk och en massa lustiga växter, bland annat ett träd som snöade. Där fanns också lustiga skyltar. Den här gången var de dock inte en del av någon utställning, utan på riktigt.


Hopp in i bilen igen och ett, tu, tre så var vi i Skagen. Första stoppet var i Gamla Skagen, en liten del av stan som nästan såg overkligt perfekt ut. Vi tog våra första steg på den oändligt långa strand som löper runt udden. Jag plockade fickorna fulla av fina stenar. Sedan åt vi gott till lunch och drack av den lokala ölen.


Eftermiddagen spenderades på Grenen, sandudden längst upp där Skagerrak och Kattegat möts. Det är där de kända skagenmålarna förälskade sig i ljuset och målade vackra kvinnor i långa klänningar. Kära blev också vi, för allt var så vackert att man nästan inte trodde på det. Vi följde vattenbrynet ut på den yttersta spetsen och konstaterade att vågorna verkligen rullade emot varandra så som man hört. Om man bortsåg från alla turister (host, host) var platsen alldeles magisk. Det slutade med att vi kapsejsade på en filt i solen och tog en eftermiddagslur.


Efter att vi checkat in på det sista lediga rummet i stan och duschat av oss salt och sand gav vi oss ut på jakt efter middag. Vi hamnade på Skagen fiskrestaurang, knyckte ett bord vid vattnet och beställde ett berg av skaldjur. Jag kisade mot solen en stund men innan jag visste ordet av gick en man förbi och räckte mig sina solglasögon. Vi åt tills vi nästan sprack. Sedan beställde vi Irish coffee till efterrätt och sjöng med i allsången.


Mätta och glada tänkte vi att det kunde vara roligt att promenera ut uddens västra strand. Efter att ha vandrat tvärs genom stan och korsat ett stort industriområde fann vi oss på en grusväg omgivna av tät dimma. Strax därefter stod vi på stranden och blickade ut över Nordsjön. Vi pussades lite, såg en död sjöstjärna och träffade en man med hund. Sedan vände vi om och gick hem igen.


Fredagen gick i kulturens och motionen tecken. Vi började på Skagens museum där många av de mest kända målningarna hänger. Lite önskade man att stränderna runt Skagen fortfarande var fulla av kvinnor i långa vita klänningar och hatt. Det verkar trevligare än hjorder av turister (host, host). Vi drack kaffe och åt valnötskaka i bersån och Andreas ringde sin konstnärsfarbror i Ungern för att hälsa.


Efter en rundvandring i Skagens gamla kvarter fann vi oss plötsligt på stranden. Norröver fanns en fyr vi kört förbi dagen innan. Därför visste vi att den var öppen för utsiktslystna. Promenaden gick i trettio graders värme över stenblandad sand och förbi gamla kanonfästen. Väl framme traskade vi uppför fem miljoner trappsteg. Men det värt varenda svettdroppe. Inte oväntat var Skagen magifikt också från ovan.


Vägen hem gick via Aalbaek Gl. Kro där vi åt storlunch. Maten var god men servicen bedrövlig och vattnet dyrt. Därefter styrde vi tillbaka mot Århus. Färjan vi skulle med gick någon timme senare, vilket gav oss nog med tid för en hamnpromenad. Vi åt glass från en meny med märkliga smaker. Sedan blev vi bjudna på gratis korv och öl. En av oss åt och den andre fotograferade. Den som fotograferade upptäckte att hennes solhatt är gjord av papper. 100% papper!

Färjan tog oss från Århus till Själlands udde. Resan över vattnet sparade oss flera timmar i bilen. Salta vindar och havsutsikt är ju dessutom trevligare än raksträckor på motorvägen. Jag försökte leka arga leken, men blev fotograferad istället för tävlad mot. Snart var vi på land igen och körde hemåt, förbi små söta kustbyar och förbi Roskilde där festivalen pågick och tiotusentals människor trängdes i tält. Lika många småkryp hade mött slutet på vår vindruta och försvårade sikten så pass att vi stannade och tvättade rutan. Sedan somnade jag och vaknade inte förrän semestern var slut och vi körde över Öresundsbron.

Fler bilder finns här.

Igår packade vi bilen och åkte på minisemester med Sara och Martin. Vi hamnade på gränsen mot Blekinge, mitt i ett böljande hav av tusenskönor, i en vitknutad stuga vid havet dit Sara har nyckel.
  
Man kan se det som att jag inte har gjort ett skapandes dugg det senaste dygnet. Eller kan man se det som att jag har gjort en hel massa: till exempel gått på upptäckfärd i en hage, försökt hälsa på korna men gjort mitt bästa för att hålla mig borta från tjuren, tittat på mobilens gps för att komma underfund med var jag egentligen befann mig, vandrat genom stora skogar, gjort mig rolig över campare med husvagn och tomtstaket, snoppat jordgubbar, spelat sällskapsspel, druckit vin, skrattat tills jag fick ont i magen, sovit med den jag älskar i en nittiosäng, vaknat tryckt intill en furupanel, sprungit genom daggvått gräs, oroat mig för fästingar, duschat fort för att inta ta slut på varmvattnet, legat på en filt i solen.
  
Ser man det så är det inte undra på att jag är helt slut ikväll...

On Wednesday, mom and I went to Helsingör (Helsingør in Danish), a small picturesque Danish town, just across the sound from us.

Since deceptive clouds prevented us from laying on the beach today, mom and I went exploring instead. Our destination was one of Landskrona's neighbouring cities, Lund. Lund is one of the oldest cities in Sweden and very rich in history and culture; the city is held to have been founded around 990, when the Scanian lands (Skåne) belonged to Denmark. It soon became the Christian center of Northern Europe with an archbishop and with the towering Lund Cathedral, built in the eleventh century. Outside of religion, Lund is probably most well known because of the prominent Lund University, one of Europe's oldest universities.

Lund must be one of Sweden's bike friendliest cities, or at least one of the cities with the most amount of bikes. When you walk around Lund, you better watch out for the two-wheelers; they are fast and show pedestrians no mercy. These bikes are parked by the train station.

During the two semesters I took classes in Lund, I walked up and down this street every day. Being back, I realize how much I miss it.

To satisfy our sophisticated side, we visited kulturen, the biggest museum in the region and the second oldest open-air museum in the world. This beautiful rune stone stands outside the entrance.

One building housed a toy-museum. My favorite in the collection was King Carl XII's rocking horse. Isn't it beautiful? Now I know what I want for my next birthday.

We decided to take our time driving home and enjoy views and waterholes of the east coast. From Stockholm to Kristianstad it is about 550 kilometres or 140 miles and most of the roads follow the coastline.
   

Sweden contains two big islands of the south east coast, Öland and Gotland. Both islands are summer paradises and popular vacation destinations. About two thirds of the way home we hit Kalmar, the town that connects Öland to the mainland through a bridge. The name Öland can be understood and translated in two ways. Ö in Swedish means island, land means land. Island-land is therefore a possible translation, although not so exciting. Another option is a connection of the two words Öl, which means beer, and and which means duck. The truth is still out there...

After the peace treaty between Sweden and Denmark in 1631 Borgholm Castle had played out its role and was abandoned. Almost a hundred years later a big fire destroyed much of what was left. Today only the skeleton of the ancient majesty stands.

  
  
Visiting Kalmar
Kalmar is one of Swedens oldest towns and bears many marks of historys' changes. During the medieval period and in the wars with Denmark Kalmar was one of the country's key ports. Kalmar lost some of its importance in 1658 when Skåne, Sweden's southernmost state, was handed over to Sweden from Denmark.

Stockholm is beautiful, especially the old parts. What is now the city centre emerged in the 13th century and was heavily influenced by its German Hanseatic guests. Lots of water flowed under Stockholm's many bridges and many feet have run up and down its cobbled stone streets since then but Gamla Stan, the old City, still charm visitors with clean, well kept and colourful faces - faces that holds mysterious links to the past.

After the archipelago tour we headed over to Djurgården, one of the bigger and most popular Stockholm islands. Translated to English, Djurgården means "animal yard," a name perhaps dating from the time when the island was the royal family's haunting ground. According to our previous tour guide, an overconfident queen once planted a tiger in the park to impress her guests with an extraordinary pray. Her disappointment must have been overwhelming when the tiger froze to death before anyone had a chance to haunt it.
   
Nowadays Djurgården is peaceful place although still housing bloodthirsty animals. Since it opened in 1891, Skansen has been a popular park and is now the world's oldest outdoor museum, including a Scandinavian animal zoo with woolfs and bears. 
   
  


Mr. Moose chillaxing in the shade on Skansen.

Stockholm totally charmed us and kept us for four days. On our second day of adventures, we took a guided archipelago tour on a one hundred year old steam ferry boat. Sweden's coastlines are full of scattered archipelagos and Stockholm's count as the biggest, and actually one of the biggest in the world. Made up of about 24 000 rocky islands, some big enough to fit whole towns, some just the size of your picnic blanket, it's amazingly beautiful. The archipelago is the richies top favorite place for fancy summer houses and everyone that is someone has their own island castle here, complete with a pier to dock the yacht. The rest of us are happy just to enjoy the breathtaking views for a couple of hours and dream ourselves away.