Nowadays

Morgonen. Det bästa hittills.

Vaknade långt innan jag var tvungen att gå upp, i ett rum som badade i solljus. Strök försiktigt fingertopparna över armen bredvid mig. Ingen reaktion. Rullade över den och somnade om på en sovvarm axel, till ljudet av rasslande trädkronor och hans lugna andetag.

En stund senare. Kaffe, frukost, godmorgonpussar.

För- och eftermiddagen. Inte alls lika roliga.

Timmar av föreläsning. En osäker doktorand tog livet av ett ämne som borde ha fängslat. Träsmak på första raden. Nickade till gång på gång. Ute lika grått. En halvsolig junidag blev en helregnig dito.

Hemma nu. Trött, avig och ensam. Utsikterna för godeftermiddagspussar är lika med noll. Dessutom är mjölken slut och jag har fått sjuhundrafemti finnar på hakan. Stora nog att synas från månen.