Och världen rämnade
Någon jag tycker mycket om loggade in.
"Hej, hur är det?" frågade jag. Som alltid.
"Vill du ha det verkliga svaret?" frågade han. Som aldrig.
"Klart," svarade jag. Och tänkte under sekunderna som följde att hoppas, hoppas, hoppas det är något bra.
Det var det inte.
Långt därifrån.
"Min mamma", började han. Och fortsatte. Magsmärtor. Doktorer. Provsvar. Knutor.
FAN, tänkte jag. Helvete. Satan.
Snälla. Snälla. Snälla ödet.
Behandla hans familj bättre än du behandlade min.
Kommentarer
Postat av: Björn
Så hemskt.. Hoppas också det går bättre än det gick för oss.
Trackback
