Fredag
Jag drack nästan en hel jättestor öl (!) och åt gnocchi med svampsås. Stina åt vitlöksbröd och spillde rödvin tvärs över bordet. Max stod tjugo minuter i kö för att betala. Josefin skrattade en massa och pussades med en pojke i stora glasögon. Lite senare kom Andreas och sa hej. Sedan åkte vi på äventyr i natten.
Hippa Johanna
Johannas möhippa gick som på räls. På ett överfullt tåg, på väg till Helsingborg samlade hon äktenskapsråd från dem som burit sina vigselringar i decennier.
"Gör sånt här då och då", sade en kvinna. "Se till att komma iväg, att göra saker tillsammans."
Johanna antecknade och vände sig till kvinnans make på andra sidan mittgången.
"Se till att rumla runt på vars ett håll, svarade han."
Man måste tydligen inte dela värderingar för att få äktenskapet att fungera.
På Knutpunkten firades lördagen av någon anledning med fotbollsspel a la Lilla Sportspegeln. Sparka boll mot tre hål, ni vet. Som blivande fotbollsfru fick Johanna naturligtvis prova lyckan. Det stod dock snart klart att det inte är hon som står för familjens bollkänsla. Eller som en av instruktörerna sa;
"Du skjuter lika bra som BoIS."
För min del, misstänker jag att blivande äkta paret Malmkvist har bättre tur i kärlek.
Bröllop
Så blev de äntligen äkta makar.
Grattis Jill & Johan.
Lycka Till med allt ni har framför er.
Giftassugna
Fina Stina och hennes Max går i giftastankar. Som av en ren tillfällighet har de nu gått vidare som ett av finalistparen i en bröllopstävling.
Hur kul är inte det?!
För att göra det ännu roligare: rösta på dem, hjälp dem att vinna. Lilla Signe slipper växa upp i syndens näste, Max får äntligen byta efternamn och jag får gå på ännu ett bröllop.
Gå in här, klicka på länken längst uppe till höger. Rösta på brudpar nummer fyra genom att skriva LT10 4 i ett sms och skicka det till 72445.
Gör det, gör det, gör det!
Möhippa
Om två veckor gifter sig min vackra barndomsvän Jill med sin Johan. Igår var det dags för möhippan - den som Jill väntat på, längtat efter och stundtals varit orolig inte skulle bli av. Men visst blev den det. Brudtärna och möhippegeneral Nina hade planerat en helt makalös dag. Jills hemliga önskningar blev med råge uppfyllda och när hon trodde att det mesta var avklarat fick hon dessutom sitt livs överraskning.
"Då blir det inte av den här helgen heller, tänkte jag."
By the way. Köket var faktiskt nymålat, dagen till ära.
Efter en lång och god champagnefrukost förvandlade stylist Rossling Jill till en gammal favvo: Mimmi i Tre Kronor.
Sedan bar det iväg ut på stan där Jill bland annat samlade tvättlappar, ...
... delade ut röda pussmunnar ...
... och sjöng för en glad man - och gammal dansräv - på Rådhustorget. Varje steg dokumenterades av möhippans egen proffsfotograf, Sebastian.
Bilderna från vår talangfulla danslektion och uppvisning i Helsingborg blev inte bra nog och efter att den här gruppbilden togs framför Västanvinden har jag knappt några fler. Tur är kanske det ...
Uppåtjack
Spenderade halva dagen i stan tillsammans med M igår. Drack italienskt kaffe, åt jordgubbar och fönstershoppade mobiltelefoner. Försökte som vanligt lösa livets och kärlekens stora gåtor. Kom som vanligt ingenvart. Satt vid en halvtömd fontän i Tivoliparken och tittade på fula människor. Såg jultomten cykla förbi. Mötte en kvinna i burka.
Loggade in idag och fick ett meddelande.
"Tack som fasen för igår. Av nån anledning blir jag alltid på bra humör när jag träffar dig nuförtiden... När jag grubblar med dig så växer jag nog några centimeter i själen eller nåt sånt."
Vänner alltså.
Bästa uppåtjacket.
Och världen rämnade
Någon jag tycker mycket om loggade in.
"Hej, hur är det?" frågade jag. Som alltid.
"Vill du ha det verkliga svaret?" frågade han. Som aldrig.
"Klart," svarade jag. Och tänkte under sekunderna som följde att hoppas, hoppas, hoppas det är något bra.
Det var det inte.
Långt därifrån.
"Min mamma", började han. Och fortsatte. Magsmärtor. Doktorer. Provsvar. Knutor.
FAN, tänkte jag. Helvete. Satan.
Snälla. Snälla. Snälla ödet.
Behandla hans familj bättre än du behandlade min.
Kusindop
Världens sötaste Signe - här med far och mor - döptes i lördags, samtidigt som kusin Nelli.
Två nydöpta töser med stolta föräldrar. Max & Stina med Signe. Mia & Uffe med Nelli.
Jenny & Jerry
Det bästa är när avlägsna vänner, som det gått år sedan man sett, kommer hem för en kort visit. Dedikerar en hel eftermiddag åt kaffedrickande på en blåsig uteservering. Att inse att tiden som gått inte haft någon inverkan på personerna. Eller på vänskapen.
Viggo
Caroline med store, lille Viggo,
poserade i Helsingborgs Dagblad idag.
drack kaffe, svallrade
och snusade babysötma.
Så glad att jag har er.
These are the Girls
They are the girs who I rode my bike to school with when I was too old to be escorted by mom but too young to ride alone. We started off as responseble eightyearolds in bright-colored helmets. Over time, we turned into brave and loud teenagers who thought more about not letting rain or wind ruin makeup and hair than keeping an eye on the cars around.
They are the girls who ran my errands at the school yard, who asked the boys I thought I loved to date me. And out of girlish lojalty, they liked the ones who said yes, disliked the ones who did not. As we grew older, the tactics changed, but never the loyalty.
They are the girls who watched me blush from my first kiss, giggle from my first drink, and cry from my first breakup.
They are the girls who helped make me the one I am, but also prevented me from becoming what I have not. It is because of their influence I did not start smoking when many others did, that I did not fall into drug use when I could have.
They are the girls who taught me what it means to be a real friend, who forgave me when I failed, and let me do the same for them.
They are the girls in whose rooms I have solved all the dilemmas of childhood, teenage years, love struggles, and family issues. Now we meet over cups of coffee at each others kitchen tables, but they still sit down and listen. And they give the best advice, because they know me, they know where I come from. They have known every me there has ever been.
-
When I look around at the faces, I still see the sevenyearolds we once were. Then we wondered how our lives would turn out. We dreamed and worried about the future. Now we know some of that. Now our dreams and worries are different. So also our perspectives.
I realize how unbeliveble lucky I am.
These are the girls who I called friends almost twenty years ago.
That is almost my whole life.
These are the girls.
My girls.
Den finaste
Världens finaste Signe var med mor och far på bild i tidningen igår. Familjen Östberg/Bengtsson i fyrfärg.
Och Signe, lilla vän. Som du har växt! Jag hinner ju inte med.
Hoppas att vi ses på tisdag. Då blir det pusskalas.
Big Time!
Din moster har bebisabstinens.
Jill & Johan i juli
Söta Jill ska få sin Johan. Och jag får gå på bröllop.
Mysigt!
The Strandberg Family
Lunch time is not the best time for cuddling.
Two are suddelny three, nine months after the wedding. Caroline, Viggo, and Martin.
Welcome Viggo
Finally.
Welcome Viggo!
Like a Baby
Such ideas we get as we grow up.
Signe
Last weekend, I invited myself to go and see Signe, Stina and Max. Signe was deep asleep for most of my visit and didn't mind at all to be carried, sniffed and cuddled by aunt Åsa. Sweetie pie.
See, how great I look with a baby. Seriously, I think I deserve one of my own soon.
Little Signe has already developed a cool style.
Welcome Signe
Signe, one week today!
Knitting
A huge Thank You to Maria for the knitting needles, yarn, and the beautiful Icelandic glass piece (a late birthday gift that didn't have a lot to do with the knitting). You are one of the most generous friends I know, and put people like me to shame.
permission from Maria's blog.
Getting Old
This year we all turn 26. Twenty-Six! That means we are now closer to 30 than 20. Scary. Suddenly, we are not so young anymore. How did that happen? Friends are settling down, getting married, and having children. Partying more often means getting together and making a three course dinner than going bar hopping in town. And it's more fun that way. We look at the twenty-year-olds and envy their youth.
Gosh, we are getting old.
How did we all grow up so fast? Johanna is getting married to Linus this summer, and Elin moved in with Robert a while ago.
Anna and her Björn just celebrated their first anniversary of moving into their dream house.